Kortpredikan 24 januari 2024, S. Frans av Sales
2 Sam 7: 4-17; Ps 89: 4-5, 27-30; Mark 4: 1-20
David vill bygga ett tempel åt Herren, men han har ännu inte förstått Herrens storhet. Visst, ett hus skulle byggas av hans son Salomo, men det har en djupare mening och måste förstås på ett andligt sätt.
Templet pekar fram mot det hus som Gud själv skall bygga, den Kyrka som Kristus, Guds Son och född som människa av Davids ätt, skulle bygga, och som ”skall bestå till evig tid”. Nåden skall inte vika från detta hus. ”Dödsrikets portar skall inte bli henne övermäktiga.”
Nåden ”bär frukt trettiofalt, sextifalt och hundrafalt”. Tydligast ser och hör vi det genom helgonen.
Frans av Sales (d. 1622) var biskop i det reformerta Genève under det spända århundradet efter reformationen. Han förde skaror av människor tillbaka till den katolska tron.
Hans själavård var både sträng och mild, full av humor och sunt förnuft. Hans bok Filoteatrycktes på svenska 1888 och lästes också av många icke-katoliker.
Han såg inte klosterliv som ”andligare” än gängse yrkes- eller familjeliv. ”När Gud skapade växterna befallde han att de skulle bära frukt, var och en efter sin art. Så befallde han även de kristna, som är den levande kyrkans växter, att frambringa andliga frukter var och en efter sin särskilda kallelse.”
Nåden gör oss inte mindre utan mera mänskliga. Han visste att nåden inte förstör utan fullkomnar naturen. Själv var han älsklig och älskad.
Det är ”falsk lära att försöka skilja det andliga livet från hantverkarnas verkstäder eller från familjelivet. I vilka förhållanden vi än lever både kan och bör vi sträva efter det fullkomliga livet”.
Det senaste konciliet bekräftade denna lära och undervisade grundligt om alla kristnas kallelse till helighet.
pater Ingmar Svanteson
