Kortpredikan 22 december 2022

1 Sam 1: 24-28; 1 Sam 2: 1, 4-8d (Resp.psalm); Luk 1: 46-56

”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”.

Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon ho­­nom tillbaka till Her­ren. ”Så länge han lever, skall han vara gi­ven åt Herren”.

Hon vet att Samuel är en gåva. Nu ger hon gå­van tillbaka. Hon fullgör något som väger tyngre än smärtan att förlora sonen för egen del.

Så sjunger Hanna sin lovsång om hur Herren låter de ofrukt­sam­­ma fö­da ”sju gånger om”, medan de barnrika vissnar bort.

Den blir förlaga till Marias lovsång. Maria ha­de kanske hjälp av Hannas exem­pel när Jesus vid ett tillfälle mar­kerar att han inte är Marias ”pri­va­ta” son och egen­dom. Maria lät honom vara given åt Herren.

Man han hänvisat till Hannas exempel både för att motivera barn­dop och för att låta barn växa upp i kloster. Även om vi sedan länge tänker mer individualistiskt än på Hannas tid, så är det ”inskrivet” i föräldra­ska­­pets gåva att vilja sina barn det allra bästa.

Också våra egna liv är en gåva av Herren. Att ge livet tillbaka till giva­ren är allas grundkal­lelse, antingen vi har familj eller är ogifta.

Fienden lurar oss att tro att vi för­lorar något. Sanningen är den motsat­ta. Jesus säger: ”Den som förlorar sitt liv för min skull skall vinna det.”

Hanna och Maria visste det. De­ras svar blir en lovsång fylld av glädje.

Det gäller gåvor av alla slag. Också inför julen. Den som ger med gläd­je dras in i den gudomliga generositeten: ”Han strör ut, han ger åt de fattiga”. 

Vi firar denna hemlighet i varje eukaristi, där Herren ger sig själv till oss så att vi kan göra Hannas ord om Samuel till våra egna ord:

’Så länge jag le­ver, skall jag vara given åt Herren.’

                                                                                                           pater Ingmar Svanteson