Kortpredikan 21 mars 2024, Den Helige Benedictus Himmelska Födelsedag
1 Mos 12:1-4; Ps 16: 1-2, 5, 7-11; Joh 17: 20-26
Benediktiner världen över firar idag den helige Benedictus´ himmelska födelsedag, hans övergång, lat. transitus, hans påsk, till den fulla och himmelska verkligheten.
När Benedictus förstod att döden nalkades, lät han sig föras till kyrkan där han tog emot den heliga kommunionen. Med lyfta händer, stödd av sina bröder, överlämnade han sin ande.
Den bilden talar om uppbrott och rörelse. Annars är det ju stabilitet som kännetecknar det benediktinska livet. Vi har byggt ett hus och visar därmed att här vill vi stanna livet ut.
Men i denna stabilitet finns en rörelse och ett uppbrott. Munkarna har känt igen sig i Abrahams uppbrott från land, släkt och hem. Inte bara en gång, utan ständigt.
Att leva oberoende av ägodelar, världsliga bekymmer och själviska behov är en hjälp att ingenting föredra framför kärleken till Kristus.
Jesus lyfter blicken mot himlen och ber: ”Fader jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet. Den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem”.
Denna kärlek till Kristus blir en inre rörelse och inriktning som hjälper oss att umgås med de jordiska tingen, tiden, kroppen, verktygen, gästerna, medierna, på ett måttfullt sätt. Den yttre goda ordningen blir en hjälp att bevara hjärtat rent.
Samtidigt skärps kampen om hjärtats renhet. Allt måste förvandlas till bön. Som Benedictus beskriver munken på ödmjukhetens tolfte steg.
Dagligen firar vi den ”övergång”, den transitus,varmed Benedictus fullbordade sitt liv.
pater Ingmar Svanteson
