Kortpredikan 2 oktober 2021, Skyddsänglarna
2 Mos 23: 20-23a; Ps 91: 1-6, 10-11; Matt 18: 1-5,10
Gud har skapat allt, både synligt och osynligt, både materia och ande.
När Gud frälser människan tar han hjälp både av materiella verktyg i sakramenten, av människor och av andliga medhjälpare. Till de andliga hör skyddsänglarna.
Kyrkans tro säger att varje människa har en skyddsängel med uppgift att skydda och bevara människan på hennes väg till målet. Så värdefull är människan att ingen i himlen skulle vara fri från mödan att bekymra sig om henne.
”Herren skall ge sina änglar befallning att bevara dig på alla dina vägar.” Det är Gud som befaller dem, men änglarna lyder, de har förnuft och fri vilja. ”Låt oss alltså vara hängivna och tacksamma mot dessa väldiga hjälpare”, säger Bernhard av Clairvaux.
I första läsningen uppmanades vi: ”Hör hans (ängelns) röst, var inte motsträvig mot honom”. Tobias instrueras hur han skall handla av Rafael, den ängel som sänts att vägleda honom, men Tobias måste själv följa vägvisningen.
Skyddsängeln liknar samvetet, som människan kan lyda eller avvisa och sluta att lyssna till. ”Kör inte fortare än din skyddsängel flyger.”
När jag räddas ur en olycka beror det inte på att jag har ”tur” – jag har en skyddsängel.
Människan lär känna dem genom att läsa om dem i Guds folks historia, både i Gamla och Nya Testamentet. Hon ber om deras skydd:
”Du Guds ängel som alltid står inför den heliga Treenigheten, upphör aldrig med din bön för mig, din medtjänare. Du som blivit satt att vaka över mig liv, hjälp mig fram till Guds eviga rike, där jag med dig får sjunga inför den allrahögste: Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet”.(Oremus)
”Änglarna är trofasta, visa och mäktiga, varför skulle vi vara ängsliga?”
I den heliga eukaristin omger de altaret. De bär fram Kristi eviga offer till altaret i höjden ”inför din gudomliga härlighets åsyn”.
Till slut skall änglarna föra de trogna till Abrahams sköte, ”in i Guds paradis må änglarna föra dig”.
Så att de helt kan instämma i deras jubel och eviga tillbedjan.
pater Ingmar Svanteson