Kortpredikan 2 maj 2020, S Athanasios, biskop och kyrkolärare

Apg 9: 31-42; Ps 116: 12-17; Joh 6: 60-69

Apostlarna utför samma gärningar som Jesus gjorde. Pet­rus botar Ai­neas som var förlamad och han uppväcker Dorkas från de döda. Je­su kraft rinner vidare i den apostoliska kyrkan. Ibland som mirakler och syn­­liga tecken, men alltid i hen­nes ord och sakrament, som botar för­lam­ning och uppväcker ur andlig död.  

Jesu ord om eukaristin som hans kött och blod får också många av hans lär­jungar att dra sig tillbaka. ”Det är outhärdligt, det han säger”.   

Jesus och hans Kyrka gör ingenting för att mildra eller försvaga vad som sagts, men liksom hans kropp uppväcktes av Anden, kan hans ord, som är ande och liv, bara tas emot i tro, som är en gåva av Fadern.

Athanasios fick kämpa för den sanna tron, bland annat sjutton år i lands­flykt. Arianerna, som för­ne­kade Kristi gudom, hade den poli­tiska mak­tens öron.

”Arianism” dyker upp i kyrkohistorien i olika skepnader. Man försöker fåfängt göra tron mera begriplig och hanterlig för det mänskliga förståndet. Kristus blir ”ideologiserad”, en ”tänkt” gud, en idé.    

Athanasios visste att det handlade om själva frälsningen, om att vinna livet, det eviga. Om Kris­tus inte var gudomlig, ”av samma väsen som Fadern” (tros­bekännel­sen), kunde han inte frälsa män­niskan.  

”Arianism” påverkar också tron på Kristi sanna mänsklighet. Vi hör den i Jesu vädjande och nästan sorgsna fråga: ”Inte vill väl också ni gå er väg?” ”Guds helige” har blivit verklig människa – för att gudomliggöra människan.  

För Athanasios var det inte bara en trosfråga, ännu mindre en ”akade­misk” sådan. Han var nära vän med Antonios den store, munkarnas fa­der, vars bio­grafi han skrev.

Antonios hade drabbats av frågan: ”Vill du bli fullkomlig?” Det betyder delak­tig­het i den Fullkomlige. 

Antonios höll ut i sin kamp. Hans erfarenheter och liv skulle prägla klostren och det andliga livet in i våra dagar. Liksom Atha­nasios höll fast vid den fulla tron, höll Antoni­os fast vid att söka det fullkomliga livet.

Inte heller Petrus förstår allt. Men han inser att det inte finns någ­ra al­ter­nativ. ”Herre, till vem skulle vi gå?”

Hans tillit till Jesus öppnar hans förstånd. Han tror för att förstå, som teologin senare skall säga.

”Vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”

                                                                                                                pater Ingmar Svanteson