Kortpredikan 2 juli 2024
Am 3: 1-8, 4: 11-12; Ps 5: 5-8; Matt 8: 23-27
Profeten ger exempel på en av tillvarons grundlagar, den om orsak och verkan. ”Ryter ett lejon i skogen, om det ej har funnit något rov? Faller en fågel i snaran på marken, om inget garn har blivit utlagt för den?”
Allt som finns och allt som händer har en orsak. Måste då inte alltsammans, hela universum, också ha en orsak? Men en orsak som själv är evig och utan orsak? – Alternativet vore en ”evig materia”, den konsekventa ”materialismen”. Tron bekräftar tanken och bekänner att Gud i begynnelsen har skapat allt ur intet.
Den materiella verkligheten styrs av lagar som vi kan iaktta, men bakom alltsammans finns en evig och oskapad källa och orsak till allt, det filosofin kallar Gud.
Katekesen säger: ”Gud är den första (oskapade) orsaken som verkar i och genom de andra (skapade) orsakerna”. Aposteln säger: ”Han står över allting, verkar genom allt och finns i allt”.
Profeten tillämpar det på Israels folk som skapats och utvalts av Gud, men som begått en rad missgärningar, vilket obönhörligt får följder. Amos fick tyvärr rätt. Trettio år senare drabbades Nordriket av förödelse.
Profetens budskap ligger i hans uppmaning: ”Bered dig, Israel, att möta din Gud”.
Evangeliet vittnar om hur den ”oskapade orsaken”, Gud, ligger och sover i båten. Gud har blivit människa och en människa blir trött och behöver sova.
Så reser han sig upp och befaller vindar och vågor så att det blir ”alldeles lugnt”. Han visar sig starkare än både vindarna och sjön. Starkare än alla ”skapade” orsaker.
Genom sin påsk visar han sig barmhärtigare än de ”logiska” följderna av människans alla missgärningar.
Själv frågar han: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga?”
pater Ingmar Svanteson
