Kortpredikan 2 december 2024
Jes 2: 1-5; Ps 122: 1-9; Matt 8: 5-11
Profeten ser in i ”kommande dagar”, där ljuset skall skiljas från mörkret, där rätt skall skipas och fred skall upprättas. Han ser hela historien, men i det slutliga ljuset. ”Alla hednafolk skall strömma dit.”
Profeten ser det första förbundet som en källa till ljuset: ”Från Sion skall lag utgå och Herrens ord från Jerusalem”. Det var Israels folks kallelse att vittna om detta ljus, också för ”alla hednafolk”.
Samtidigt pekar profetian vidare, mot honom som kallar sig och som är världens ljus. Redan profeten visste det: ”Kom låt oss vandra i Herrens ljus”.
I Jesu möte med den hedniske officeren är rollerna ombytta.
Jesus finner större tro i den hedniske officeren än hos någon i Israel. Jesus ser en framtid där hedningar ”skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket”.
Kyrkan påminner oss i varje mässa om risken att förhärdas och bli ”hemmablinda”. Hon lägger den hedniske officerens ord i vår mun: ”Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak, men säg blott ett ord, så blir min själ helad”.
Johannes Cassianus ser den hedniske officeren som en förebild i den andliga kampen att avvisa det onda och göra det goda.
Vi skall bli ”andliga officerare” som till de onda och högmodiga tankarna säger: ”Gå!” Till de goda och ödmjuka tankarna säger vi: ”Kom!” Till den goda gärningen säger vi: ”Gör det här!”
I den heliga eukaristin ”drar vi upp till Herrens berg”, för att få både ljus och kraft att ”vandra i Herrens ljus”.
pater Ingmar Svanteson