Kortpredikan 19 februari 2024
3 Mos 19: 1-2, 11-18; Ps 19: 8-10, 15; Matt 25: 31-46
Mose lag och dess fullbordan i Jesu lag.
Mose lagar krävde rättfärdighet, vilket betyder att ge åt var och en det som tillkommer honom. Sanning, respekt för andras egendom och rykte, lön för utfört arbete, döma utan anseende till personen. Inte bara i handling, utan också i hjärtat.
Kompassen är den rätt fattade självkärleken: älska din nästa som dig själv.
Vad är det nya med Jesu lag?
Kristus är själv anonymt närvarande i den ”minste brodern”. ”Jag var hungrig, törstig, hemlös…”.
Men det fanns antytt redan i Mose lag. ”Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, är helig”.
Benedictus tillämpar rättfärdigheten i Regelns kapitel 72 om Den goda ivern, där bröderna skall ”överträffa varandra i ömsesidig aktning” och med största tålamod bära varandras svagheter.
Verktyget för att upptäcka hemligheten skymtar fram i näst sista versen: ”De skall inte föredra något framför Kristus”.
I sista versen avslöjas vem det är som handlar i alltsammans: ”Må han föra oss alla till det eviga livet!” Att älska sin nästa är att leva i Kristus.
Det vi i förstone upplever som ett krav blir i Kristus samtidigt en gåva. Vi ger det vi har fått som gåva.
”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.” Allt är fullbordat i Kristi kropp, där varje lem bär de andra lemmarna och själv blir buren av de andra. Det fullkomliga kretsloppet.
Vi hör det i Augustinus ord om den heliga eukaristin: ”Det är ert mysterium som ligger på altaret”.
pater Ingmar Svanteson
