Kortpredikan 19 februari 2020
Jak 1: 19-27; Ps 15: 2-4b, 5; Mark 8: 22-26
Att bli frälst går inte på en gång. Hindren är flera och mannen som botades från sin blindhet behövde flera behandlingar.
Jesus ledde honom först ut ur byn, bort från tumult och pratande. Jakob skulle säga att botandet hindras när man talar i stället för att lyssna. ”Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala.” Så länge man vredgas hör man inte alls. ”Den som inte kan tygla sin tunga lurar sig själv.”
Jakob ordinerar botemedlet: ”Ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv.” Benedictus inleder sin regel:
”Lyssna, min son, till Mästarens undervisning”. Okunnighet är det första hindret för att bli frälst.
Det finns flera. Jakob berättar om en man som betraktar sitt ansikte i en spegel men som går därifrån och glömmer hur han såg ut. Hindret heter ovilja.
Benedictus säger: ”Tag villigt emot” vad du hört. Det är lätt att skylla på glömska. Den som har sett ”går därifrån och har strax glömt hur han såg ut”. Bakom glömska finns ofta ovilja.
Men Jakob berättar också om en annan man som ”blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag”. Den som ”håller sig till den blir salig genom det han gör”. Benedictus talar om att ”fullfölja i handling”.
Något har skett. Den blinde som Jesus botar kan se. Den som lyssnat till ”sanningens ord” får sin skadade hörsel tillbaka. Människan befrias. Hon har sett och hört den ”lag” som befriar. Jakob kallar den ”frihetens lag”.
En märklig ”lag”. Den återger människan hennes skadade frihet. Vi anar ett ansikte i den ”lagen”. Jesu Kristi ansikte.
Den som ”håller sig till den” blir stegvis botad och befriad. ”Frihetens lag” flyttar in i henne. Den befriade söker själv upp ”faderlösa och änkor i deras nöd och håller sig själv obesmittad av världen”.
För att inte glömma vår frihet utan stärka den har vi fått den heliga eukaristin. Jesus säger: "Gör detta min åminnelse av mig...".
pater Ingmar Svanteson
