Kortpredikan 18 oktober 2025, Lukas, evangelist

2 Tim 4: 9-17a; Ps 145: 10-13b, 17-18; Luk 10: 1-9

Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 72 ickejudiska folk. Lukas berättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar ytterligare 72 för sitt uppdrag. I Apostlagärningarna berättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”.

Herren skickar ut lärjungarna ”två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig”. I detta ser Gregorius den store en strategi.

Först kommer förkunnaren, sedan kommer Herren: ”Predikan går före och så kommer Herren till vår själs boning. Förmaningens ord löper före honom och genom dem tas sanningen emot i själen”. Det hela rymmer alltså två kritiska moment.

Först den som predikar måste vara sänd av Gud. ”Bed skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Men Gregorius säger också, och det låter som en suck: ”Världen är full av präster, men sällan finner man en arbetare”. Det är de präster som ”tiger med de förmaningar de måste uttala”.

Vidare sanningen måste ”tas emot i själen”. Människan kan avvisa den helige Ande. Det är de som hör utan att höra. De som inte hör med hjärtats öra.

Vår uppgift blir tvåfaldig. Både att be Herren sända trogna arbetare till sin skörd, och att själva vara öppna för den Helige Andes verk.

Lukas talar mycket om den helige Ande. Han målar Guds milda barmhärtighet i händelser och ord. Han ensam har förmedlat liknelserna om den förlorade sonen, den barmhärtige samariern och löftet till den botfärdige rövaren på korset.

Lukas berättar grundligt om Marias roll, hon som bevarade i sitt hjärta och som trodde.

”O du helige Ande, kom, styr dina förkunnares ord och helga deras liv; tänd i dina troendes hjärtan din kärleks eld.”

pater Ingmar Svanteson