Kortpredikan 18 oktober 2024, Lukas, evangelist
2 Tim 4: 9-17a; Ps 145: 10-13b, 17-18; Luk 10: 1-9
Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 (eller 72) icke-judiska folk. Lukas berättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar ytterligare 72 för sitt uppdrag. I Apostlagärningarna berättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”. Kyrkan är sänd till alla folk.
Herren skickar ut lärjungarna ”två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig”. I detta ser Gregorius den store ett mönster.
Först kommer förkunnaren, sedan kommer Herren: ”Herren följer nämligen efter dem som förkunnar honom, ty predikan går före och så kommer Herren till vår själs boning”. Gregorius fortsätter: ”Förmaningens ord löper före honom och genom dem tas sanningen emot i själen”.
”Tron kommer av hörandet”, säger Paulus.
Det rymmer alltså två kritiska moment.
Dels – den som predikar måste vara sänd av Gud. ”Bed skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Men Gregorius säger också, och det låter som en suck: ”Världen är full av präster, men sällan finner man en arbetare”. Det är de präster som ”inte uppfyller vad som hör till ämbetet”. De ”tiger med de förmaningar de måste uttala”.
Dels – sanningen måste ”tas emot i själen”. Människan kan avvisa den helige Ande. Det är de som hör utan att höra. De som inte hör med hjärtats öra. Friden vänder då tillbaka till den som erbjudit den.
Vår uppgift blir tvåfaldig. Både att be Herren sända trogna arbetare till sin skörd, och att själva inte stå emot den Helige Andes verk.
Lukas talar mycket om den helige Ande. Han målar Guds milda barmhärtighet i händelser och ord. Han ensam har förmedlat liknelserna om den förlorade sonen, den barmhärtige samariern och löftet till den botfärdige rövaren på korset.
Lukas berättar grundligt om Marias roll, hon som bevarade i sitt hjärta och som trodde.
”O du helige Ande, kom, styr dina förkunnares ord och helga deras liv; tänd i dina troendes hjärtan din kärleks eld.”
pater Ingmar Svanteson
