Kortpredikan 18 oktober 2021, Lukas, evangelist
2 Tim 4: 9-17a; Ps 145: 10-13b, 17-18; Luk 10: 1-9
Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 icke-judiska folk. Lukas berättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar ytterligare 70 (eller 72) för sitt uppdrag. I Apostlagärningarna berättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”. Kyrkan är sänd till alla folk.
Herren skickar ut lärjungarna ”två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig”. Gregorius den store ser ett mönster.
Först kommer förkunnaren, sedan kommer Herren: ”Herren följer nämligen efter dem som förkunnar honom, ty predikan går före och så kommer Herren till vår själs boning”. Gregorius fortsätter: ”Förmaningens ord löper före honom och genom dem tas sanningen emot i själen”. Paulus skall senare säga: ”Tron bygger på förkunnelsen”.
Det rymmer två kritiska moment, egentligen två mysterier.
Dels – den som predikar måste vara sänd av Gud. ”Bed skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Men Gregorius säger (det låter som en suck) att ”Världen är full av präster, men att man sällan finner en arbetare”. Det är de präster som ”inte uppfyller vad som hör till ämbetet”. De är otrogna den Herre som har sänt dem. De saboterar Guds verk.
Dels – sanningen måste ”tas emot i själen”. Människan kan avvisa den helige Ande. Det är de som hör utan att höra. De som inte hör med hjärtats öra. Den tillbjudna friden vänder då tillbaka till den som erbjudit den.
Därför ber vi Herren både att han sänder trogna arbetare till sin skörd, och att människan inte står emot den Helige Andes verk.
Lukas talar mycket om Andens roll. Han målar Guds milda barmhärtighet i händelser, ord och liknelser. Han berättar grundligt om Marias roll, hon som bevarade i sitt hjärta och som trodde.
”O du helige Ande, kom, styr dina förkunnares ord och tänd i dina troendes hjärtan din kärleks eld.”
pater Ingmar Svanteson
