Kortpredikan 18 maj 2019, S. Erik, Sveriges Skyddspatron
Upp 21:2,22-27; Ps 101:1-2a,3-4,6-7; Luk 22:24-30
Kristi Himmelsfärds dag 1160. Enligt traditionen stannade Erik kvar i mässan tills den var slut, trots att han fått besked om att fienden närmade sig. Han hann inte ordna sina trupper och stupade i striden. Vi kan utgå från att han visste att mässan gjorde Jesu lidande och offer närvarande.
Det beredde väg för att hans eget liv blev ett martyrium. De troende bekräftade det när de firade honom som martyr. Den tron kunde Inte ens de mäktiga rå på. Hans reliker förblev i Uppsala domkyrka över reformationen och respekteras och vördas än idag. - Helige Erik, bed för oss! Låt oss be för Sverige!
Jesus säger i evangeliet: "Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar."
En märklig formulering. Jesu lärjungar skall ju snart lämna honom ensam i Getsemane. Eller talar han om att de senare skall nå martyriet? Talar han om senare martyrer?
Maria och Johannes vid korset stannade kvar hos Jesus i hans prövningar. Det var deras ”vita” martyrium och det rymmer en hemlighet. De höll ut och anade, utan att förstå. De blev vittnen, martyr betyder ”vittne”, och drogs in i Kristi eviga offer.
Enligt aposteln ”vädjar han för oss” inför Fadern i varje situation. Att påminna sig den tron och hålla ut i prövningen betyder därför att "stanna kvar” hos honom - och själv få kraft.
Aposteln Paulus vittnar om den lilla men avgörande skillnaden: ”Ansatt men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad”.
En liten men avgörande skillnad. Hemligheten med tålamod och uthållighet, med att ”offer it up”. Att hålla ut ”för Jesu skull”, och upptäcka att det gör skillnad. Jesus är med i varje prövning. Om någon ”går bort” så är det människan.
Vi ”övar” det i den heliga eukaristin, där vi förenar våra prövningar med Jesu lidanden och ser hur de förvandlas.
Må han om oss kunna säga: "Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar".
pater Ingmar Svanteson
