Kortpredikan 16 december 2024
4 Mos 24: 2-7, 15-17a; Ps 25: 4-9; Matt 21: 23-27
”Vad har du för fullmakt att göra detta?” Jesus får den frågan efter att ha rensat templet.
De som ifrågasatte Jesu fullmakt, avvisade också Johannes Döparen. De två hänvisar till och bekräftar varandra. Den som avvisar lagens krav, gör sig blind för nåden.
Därför lämnar Jesus deras fråga obesvarad. Ett svar hade bara befäst otron hos dem som ställde frågan.
Bileam, han som slog sin stackars åsna (4 Mos 22), var aramé, men bekände sig till Israels Gud och hade rykte som profet. Men han kan bara säga ”det Herren lägger i hans mun”. (4 Mos 22:38)
Nu har han ”hyrts in” av araméerna för att förbanna israeliterna när dessa passerar araméernas land på väg till det utlovade landet. I stället välsignar han Israel, och välsignelsen kulminerar i en profetia: ”En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel”.
Kyrkan har känt igen orden som en profetia om Messias, men endast tron känner igen den.
Tron hindras av förutfattade meningar, ofta kombinerat med ovilja att ändra sitt sätt att leva. Sådan otro kan finnas både i kyrkbänkarna och vid altaret.
Bileam är ett exempel på att de som står utanför kyrkan ibland ser klarare. De vise männen är kanske det tydligaste exemplet. Kanske hade de hört talas om Bileams profetia om stjärnan över Jakob.
Tro är en gåva som inte fromt kan presteras eller pressas fram, men förutfattade meningar och olydnad måste röjas undan. För den som inte vill tro eller omvända sig hjälper inga argument.
Ett första steg är att be om klarsyn och om villighet att vända om.
Adventstiden går fort. Utnyttja den väl.
pater Ingmar Svanteson
