Kortpredikan 16 april 2020

Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 –

Folket skockas kring Petrus och Johannes, som ut­fört underver­ket med den lame mannen, men Petrus klargör vad som hänt. Det är in­te ”vår kraft eller fromhet som fick mannen att gå. Nej, Abra­hams, Isaks och Jakobs Gud har förhärligat sin tjänare Je­sus”.

Hans ord blir skarpa och ändå hoppfulla: ”Vägvisaren till livet dö­dade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda”.

Samtidigt hänvisar Petrus till den plan som finns i deras egna he­li­ga skrifter. ”Alla profeter har talat om dessa dagar.”

Jesus säger detsamma: ”Allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmer­na”.

För lärjungarna bekräftas det av hans kroppsliga närvaro. ”Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben.”

Samtidigt är hans närvaro annorlunda, något helt annat än den nyfikenhet som den återuppväckte Lasaros orsakade.

Vi märker detta annorlunda i att han ”plötsligt stod han mitt ibland dem och hälsade dem: Frid över er!”

Det andra som Lukas berättar är att han öppnar lär­jungar­nas sin­nen så att de kunde förstå skrifter­na.

Kyrkan har införlivat dessa två ”lärdomar” i sitt liv. Hon lyssnar för att förstå och för att upptäcka hans närvaro.

Jesus ger lärjungarna och kyrkan uppdraget: ”Ni skall vittna om allt detta.”

Kyrkan vittnar med sitt liv, och med sina ord. Psalm åtta betygar: ”Du satte ho­nom till herre över dina händers verk, allting lade du under hans fötter.”

Det börjar i hjärtat, när Guds ord förvandlar våra tan­kar och de onda tan­karna läggs under Kristi fötter.

Källan är den heliga eukaristin där vi lyssnar till Skrifterna för att kunna se och smaka, förvandlas och bli vittnen.

                                                                                                  pater Ingmar Svanteson