Kortpredikan 15 juni 2019

2 Kor 5:14b-21; Ps 103:1-4,8-9,11-12; Matt 5:33-37

Aposteln talar om "en ny skapelse". Vi ser denna nya skapelse i jung­fru Maria. Hon är den helt och hållet rena, den alltigenom återlösta och nyskapade människan.

Det skedde genom hennes son, som ”har dött för alla”, också för sin moder. Maria fick del av sin sons verk i förväg. Så förstår kyr­kan ängelns ord att hon var ”full av nåd”.

I henne ser vi att människan inte ”mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för henne”. ”Det gamla är förbi, något nytt har kommit”.

Vi ser det i Marias kärlek till sitt barn. Den naturliga mo­ders­kärle­ken helgades och vidgades. Sonens bröder, de som gör Guds vilja, blir också hennes barn. Hon blir hela Kyrkans moder, ”mo­dern till allt levande”, som vi firade i måndgs.

Paulus antyder en liknande förändring i sitt förhållande till Kristus. Om han först har ”uppfattat Kristus på människors vis”, så gör han ”det inte nu längre”. Därför blir han ett redskap som förmed­lar nåd till många. Vi ser det när han för evangeliet utanför den judiska världen till hedningarna.

Vi märker det i umgänget med orden. Den ”gam­­la" lagen förbjöd att man svor falskt. Den "nya" lagen, livet i Kristus, be­hö­­ver inte sådant. "Vad ni säger skall vara ja eller nej." 

Vi ser det i jungfru Maria. Hon för­blev vid sitt ”ja”, vid sitt ”fiat”. Benedictus säger att den ödmjuke/a munken använder ”få och förnuftiga ord”.

Marias lärjungaskap är fullkomligt. Därför är hon inte bara före­döme utan också moder.  

Hon förmed­lar sin gudomlige Sons liv till alla lärjungar på deras väg till den nya skapelsen.

                                                                                              pater Ingmar Svanteson