Kortpredikan 14 november 2019
Vish 7: 22-8:1; Ps 119: 89-91,130,135,175; Luk 17: 20-25
Man måste vara blind och döv för att inte se och höra en profetia om Kristus och hans Ande i dagens läsning om den ande som bor i visheten. Enligt kyrkans tro är det nya redan närvarande i det gamla.
Det fysiska ”ljuset avlöses av natten, men visheten kan inget ont få makt över”. I Johannesprologen hör vi om det som visheten pekar fram mot, Logos, Guds Ord: ”Mörkret har inte fått makt över det”.
Ett pärlband av poetiska bilder radas upp för att beskriva vishetens ande: ”förnuftig och helig, klarsynt och ogrumlad, skarpsinnig och vän till det goda, allsmäktig och med uppsikt över allt, ett utflöde från Guds makt, ett återsken av det eviga ljuset, en avbild av hans godhet”. ”Hon är en men förmår allt, hon förblir vad hon är men gör allting nytt.”
”I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner till Gud.”
"Guds rike är inom er", hör vi Jesus säga i evangeliet till sina lärjungar. Aposteln säger att Guds rike är ”rättfärdighet och frid och glädje i den helige Anden”.
Det nya i det nya förbundet är redan närvarande i det gamla. I Salomos Vishet utsägs hemligheter om Anden med nästan större tydlighet än det Jesus lär om Anden.
Kyrkan uppenbarar det hemlighetsfulla sambandet mellan de två förbunden. Hon har ”fått kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald” (Ef. 3:10). I hennes eukaristi sammanfattas allt.
Guds rike ”finner rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner till Gud.”
pater Ingmar Svanteson
