Kortpredikan 13 september 2022, S. Johannes Chrysostomos, biskop och kyrkolärare

1 Kor 12: 12-14, 27-31a; Ps 100; Luk 7: 11-17

Jesus fylls av medlidande med änkan. Han säger till henne: ”Gråt inte”, och till hennes döde son: ”Stig upp!” 

Nästa ”steg” på Kristi väg genom tiden hör vi när Paulus påmin­ner de kristna om att de utgör Kri­s­ti kropp och är lemmar i den. Bakgrund och orsak till detta hörde vi igår, när Jesus angav eu­ka­ristins mysterium: ”Det­ta är min kropp”. 

Ett steg vidare ser vi hos Chrysostomos, som inte bara var välta­lare, därav tillnam­net ”gyllenmun”. Han var också modig.

Hans frispråkiga predikan mot de mäk­tiga väckte motstånd, men han lät sig inte skrämmas.  

När han förts bort i landsflykt skriver han till de tro­en­de: ”Vi utgör en kropp, varken en kropp skild från huvudet eller ett huvud skilt från krop­pen. I rum­met skiljs vi åt, men vi förenas i kärle­ken.”

Varje kommunikant är delaktig i en kraftöverför­ing.

Den fullbordas när kyrkan och kommunikanten handlar efter de ord hon och vi hör.

Saknar du kärlek, handla kärleksfullt. Blås liv i den gåva du mot­ta­git.

När det känns som om tålamodet inte räcker, visa ännu större tå­la­mod. Lagret i oss av tålamod är outtömligt.

Den som grips av fruktan får höra Chrysos­tomos säga: ”Vem skul­le jag frukta? Även om vågorna tornar upp sig mot mig, eller havet eller mak­ter­nas raseri – allt sådant är för mig svagare än spindelväv”.

Allt växer fram ur det medlidande vi såg när Jesus uppväckte än­kans son.

Kraften förmedlas till oss genom evangeliets ord och den heliga euka­ris­tin.

Gåvan fullbordas när vi handlar och går vidare i trons lydnad.

                                                                                                                       pater Ingmar Svanteson