Kortpredikan 13 januari 2020, S Hilarius av Poitiers, biskop o kyrkolärare

1 Sam 9: 1-4, 17-19; 10:1; Ps 116: 12-19; Mark 2: 13-17

Samuelsböckerna, som vi under vardagsmässorna skall följa styvt tre veckor, berättar hur de tolv stammarna förenas till ett rike under Da­vid som kung.

Samuel själv spelar en viktig roll. Hans födelse sker genom ett gudom­ligt in­gripande. Hans mor Hanna plågades svårt av sin barnlös­het.

Hennes man Elkana försöker trösta henne: "Är jag inte mer för dig än tio sö­­ner?" Men här behövs något mera - att Gud själv griper in och besvarar hen­nes böner om ett barn.

Hilarius, biskop på 300-talet i Gallien, gav sig inte i sökandet efter den san­na tron. Varken de filosofier el­ler religioner han prövade gav honom svar.[1]

Ett första svar fann han i ”den judiska religionen”, i det Guds­namn som uppen­bara­des för Mose vid den brinn­ande busken: "JAG ÄR den jag är".

I begripliga ord uppen­barades att Gud var omöjlig att ”gripa”, att han stod över allt skapat, utan början och utan slut.

Ändå var Hilarius inte nöjd. Han fann döden meningslös. Skulle Gud ha gett honom en sådan längtan efter liv, om allting bara sluta­de i ingenting? Han ifrå­gasatte nihilismen (nihil = ingenting).

Svaret fann han i evangeliet och apostlarnas lära, samlat i Jo­han­­nes­prolo­gen.  

Ordet - alltings grund och mening - hade blivit män­niska för att föda männi­skan till ett nytt och evigt liv. ”Genom att Ordet blivit kött kan allt kött (= varje människa) nå upp till Ordet.”

Han blev i väst vad Atha­nasios var i öst, den omutlige försvararen av tron på Kristi Gudom. Arianismen som förnekade Kristi Gudom, hade stöd av den världsliga makten. I vissa lägen var det ytterst få biskopar som stod fast vid den katolska tron.

För Hilarius var det också en högst personlig kamp och blev ett vittnesbörd om hans egen väg till livet.

Ingen annan än Gud kan uppfylla människans längtan och föra männi­skan till målet.

Den kampen börjar redan i Hannas bön till Gud om ett barn. Inte ens hennes mans kärlek räcker. Gud måste själv gripa in.

Det är därför vi firar och behöver den sanna och heliga eukaristin.

                                                                                                       pater Ingmar Svanteson

[1] Ett utdrag ur Hilarius´ Om Treenigheten finns i Olivier Clément: Källor, s.17 (Artos).