Kortpredikan 11 september 2019
Kol 3:1-11; Ps 145:2-3,10-13ab; Luk 6:20-26
”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud”.
Paulus drar konsekvenserna av det han sagt i början av sitt brev till kolosserna. Genom tron och dopet har de dött från ett sätt att leva och gått in i ett nytt. Men det gamla levnadssättet upphör inte utan vår medverkan.
Paulus säger att det gamla måste ”dödas: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi”. Den själviske har sig själv som avgud.
Några vill gärna smaka det nya livet ”med Kristus hos Gud”, men utan att ”dö” från det gamla. Efter ett tag slocknar den första kärleken.
Den beprövade strategin är att ”agere contra”. Det betyder inte bara att stå emot det onda, utan att ”göra det motsatta” till lasten.
Frestas du av orena fantasier, älska och bed om kyskhet, gärna med blicken på den rena jungfrun! Grips du av vrede, handla extra milt! Redan ett leende är ett steg i rätt riktning. Fångas du av begär, avstå något extra! Frestas du av självömkan, intressera dig för och gör något konkret för din nästa, om inte annat en bön för den som lider mer än du!
Det låter som självförbättring, men det är vägen till en upptäckt. Det nya livet är verkligt. Vi har uppstått med Kristus, även om det ännu är ”osynligt”. Det skymtar fram hos helgonen. Den ödmjuke ser det hos de andra. Själv är han nöjd med nåden.
Jesus säger detsamma till sina lärjungar, men med andra ord: De fattiga är berikade. De hungriga är mättade. De gråtande är fyllda av glädje.
Det nya livet har sin källa i dopet och stärks i den heliga eukaristin.
”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud”.
pater Ingmar Svanteson
