Kortpredikan 10 juli 2924, S. Knut, konung och martyr, Danmarks skyddspatron
S. Knut, konung och martyr, Danmarks skyddspatron[1]
Hos 10: 1-3, 7-8, 12; Ps 105: 2-7; Matt 10: 7-15
Ju bättre det gick för israeliterna, desto präktigare avgudabilder reste de. För Israel och Nordriket på 700-talet f.Kr. ledde det till allt djupare avfall från förbundet med Herren.
Människan har svårt att hantera rikedom och framgång. Det bekräftar Skriftens och Kyrkans lära om arvsynden.
När avgudar och ideologier avslöjas i sin tomhet står folken utan ledare. När olyckorna kommer ropar folket till bergen: ”Dölj oss”, och till höjderna: ”Fall över oss”.
Jesus citerar samma ord när han bär korset och kvinnorna gråter över hans öde. Ordet skall aktualiseras i den yttersta tidens nöd. (Upp 6:16).
När Jesus sänder ut sina apostlar skall de förkunna att ”himmelriket är nära”. Det är nära, men ännu inte fullbordat.
Därför måste vi inte bara vakna upp, utan också hålla oss vakna. ”Sök hans ansikte ständigt.”
De erfarna säger att det är viktigare att be i framgången än i nöden.
I nöden är bönen naturlig. I framgången behövs den för att hålla oss vaksamma och uthålliga i rättfärdighet och trohet mot de heliga och livgivande buden.
I den heliga eukaristin påminns vi om det avgörande och väsentliga, ”de underbara gärningar han gjort, om hans under och hans domar”.
”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi, till dess du återkommer i härlighet.”
pater Ingmar Svanteson
[1] Knut den helige, kung i Danmark på tusentalet, mördades av sina fiender framför altaret i S:t Albans kyrka i Odense år 1086. Men folket förstod att mordet inte fick sista ordet. Knut firades som martyr och Danmarks skyddspatron.
