Kortpredikan 10 juli 2109, S. Knut, konung och martyr, Danmarks skyddspatron
1 Mos 41:55-57; 42:5-7a,17-24a; Ps 33:2-3,10-11,18-19; Matt 10:10:1-7
Josef prövar sina bröder. Inte för att plåga eller straffa dem. Han kommer ju senare att villkorslöst förlåta dem. Han gråter när han ser deras vånda.
Det är de själva som behöver luttras och prövas. Denna luttring upplever de som ångest.
Ångest kan leda till destruktiva skuldkänslor. Först när människan ser sin personliga och verkliga skuld kan något konstruktivt hända.
När denna insikt leder till ånger och vilja till bättring är marken beredd för förlåtelse och försoning, befrielse och upprättelse.
Jesus gav sina apostlar och sin kyrka ”makt över orena andar", makt att "driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor".
I ljuset av Guds ord får de troende lära sig att skilja mellan andarna, att skilja mellan skuldkänslor och verklig skuld. Ångest och förlamande skuldkänslor mister sitt grepp.
Äkta ånger över verklig skuld botas och helas i försoningens sakrament.
Det påverkar hela kyrkan i hennes uppgift att vara ett försoningens tecken.
Helandet fördjupas och befästs, sammanfattas och fullbordas i den heliga eukaristin.
”Himmelriket är nära.”
pater Ingmar Svanteson
