Kortpredikan 10 februari 2024, S. Scholastica, jungfru
Höga Visan 8: 6-7; Ps 148: 1-2, 11-13a, 13c-14; Luk 10: 38-42
”Hon förmådde mest, ty hon älskade mest.”
Så säger Gregorius den store om Scholastica, när hon med sin bön dragit ner ett skyfall från himlen, vilket tvingar hennes bror Benedictus att fortsätta det andliga samtalet hela natten.
Det finns en kraft i detta ”mera”, det som är bättre än till och med det goda.
Marta gör det goda, när hon visar gästfrihet. Maria väljer det som är ännu bättre, det bästa, det högsta goda.
”Helst vill jag att ni lever som jag”, säger aposteln om det jungfruliga livet.
Detta ”mera” finns hela tiden som en kraft, för gifta och ogifta, för svaga och starka.
Det finns alltid ett steg till att ta, på väg in i den kärlek som alltid är ”mera”.
”Överträffa varandra i inbördes kärlek”, har Scholastica lärt sig av sin broder.
Men det vi gör mot varandra är frukten av det viktigaste, ”ingenting föredra framför kärleken till Kristus”.
Det kan också översättas: ”ingenting föredra framför Kristi kärlek”.
Hans kärlek är starkare än döden, strömmar kan inte dränka den.
”Aldrig misströsta om Guds barmhärtighet.”
”Hon förmådde mest, ty hon älskade mest.”
pater Ingmar Svanteson
