Kortpredikan 10 augusti 2019, S. Laurentius
2 Kor 9:6-10 Ps 112:1-2,5-9 Joh 12:24-26
Varför är Laurentius så vördad och älskad? Bara i Rom finns 34 kyrkor med hans namn. Kärleken till honom nådde ända hit till Sverige. Domkyrkorna i Lund och Uppsala bär båda hans namn.
När han beordrades att utelämna "kyrkans skatter" skall han ha hänvisat kejsaren till de fattiga och sagt: "Dessa är Kyrkans verkliga skatt".
Kärleken till Laurentius är ett exempel på de troendes känsla, på sensus fidelium, som enligt Kyrkans lära inte tar miste. De troende har känt igen och bekräftat det vittnesbörd Laurentius ger. Inte bara hans hjältemod, utan först och främst hans glädje.
Enligt Augustinus besegrade han djävulen på ett tvåfaldigt sätt. Som diakon betjänade och förmedlade han Kristi blod i den heliga eukaristin. I sitt martyrium utgöt han sitt eget blod. ”För Kristi namn utgöt han sitt eget blod.”
Laurentius´ glädje och martyrium hade sin källa i kärleken, som var utgjuten i hans hjärta, stärkt av eukaristins heliga blod. "Om vi verkligen älskar, vill vi också efterlikna", säger Augustinus.
Gud begär ingenting av oss som han inte också ger sin kraft till. ”Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.” Vi är återlösta och nyskapade genom Kristus.
Det gäller också i vardagens trohet och tålamod. Benedictus talar om glädje i kapitlet om lydnaden och citerar ur dagens epistel: "Gud älskar en glad givare".
Gud skriver den sanna kyrkohistorien genom sina heliga. Vetekornets lag genom tiderna. ”Om vetekornet dör, ger det rik skörd.”
pater Ingmar Svanteson
