Kortpredikan 1 mars 2019
Syr 6:5-17 Ps 119:12,16,18,27,34-35 Mark 10:1-12
Vänskap och äktenskap.
Den vise Syrak beskriver vänskapens villkor. ”Stå på god fot med många, men var förtrolig med en bland tusen… Somliga är vänner bara när det passar dem.” Därför måste de prövas innan de ges förtroende.
Men en trogen vän har ett ”omätligt värde, en tillgång som inte kan vägas på våg… en livgivande dryck”.
Så antyds det som gör vänskapen hållbar. Vännerna liknar varandra däri att de strävar efter samma mål. Båda söker det som har högsta värde. ”Den gudfruktige väljer sina vänner rätt, ty de som stor honom nära liknar honom själv.”
Också äktenskapet står under liknande villkor. Utan prövning är risken för skilsmässa överhängande. Men så är det inte tänkt från början.
Trots svårigheter finns en förväntan i varje ny generation. Den vittnar om äktenskapets hemlighet.
Jesus har kommit för att återställa och fullborda det som skadats i Guds skapelse, både i vänskap och äktenskap.
Kyrkans historia vittnar om dem som levt i andlig vänskap. Dess källa och fullbordan skymtar fram när Jesus säger till sina lärjungar: ”Vänner kallar jag er”. Nåden fullbordar naturen.
Äktenskapet helgas till ett sakrament. Det vittnar om Guds vilja att förenas med sin mänsklighet. Hans plan förverkligas när han gör kyrkan till sin brud.
Bruden i Höga Visan kan säga: ”Min vän är min och jag är hans”.
De troende får göra det i vänskapens sakrament, den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
