Kortpredikan 1 december 2023
Dan 7: 2-14; Till Dan B: 52-58; Luk 21: 29-33
Profeten Daniel ser hela världshistorien och dess välden och riken. De framställs som olika djurliknande gestalter. Alla välden och riken har sin tid. Alla går under när deras tid är ute.
Därefter ser han en tron sättas fram. ”En som var gammal” intar tronen.
”Böcker blev öppnade”. Historien följer inte godtyckliga lagar. Någon leder historien och en slutlig dom skall fällas.
Så sker något annorlunda. ”En som liknade en människoson” förs fram inför den Högste. ”Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde och hans rike skall inte förstöras”.
Jesus kallar sig ofta Människosonen. I kortform löd hans budskap: ”Guds rike är nära”. Det är inte ”här” eller ”där”, det kan inte identifieras med någon ideologi som de andra väldena. Ändå är det ”nära”. Som sommaren är nära, när träden börjar knoppas.
Efter sin uppståndelse säger han: ”Mig är given all makt i himlen och på jorden”. Här blir det mera konkret, synligt och hörbart. Han uppmanar sina apostlar att göra alla folk till hans lärjungar. Det skall ske genom dop och undervisning. De skall lära sig att hålla hans bud.
”Hans rike skall inte förstöras” sade profeten. Jesus säger det med andra ord:
”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå”. Hans ord är större och starkare än ”himmel och jord”. Allt har blivit till genom detta ord.
Detta ord har blivit människa. Hans ord förkunnas. De kan höras, läsas och hans bud kan följas. Det sker i och genom hans heliga Kyrka.
Ibland framställs Kyrkan i motsättning till Guds rike. Men det är inte katolsk tro. Kyrkan är ”brodden och begynnelsen”[1] till Guds rike.
Vi lyssnar till hans ord i Kyrkans gemenskap. Vi gör hans ord till våra egna ord i gudstjänst, meditation och bön så att det kan förvandla oss. Vi lyder och följer hans bud.
Odet blev kött och blir det på nytt i den heliga eukaristin.
Genom detta Ord växer ett rike fram som aldrig skall gå under.
pater Ingmar Svanteson
[1] Konstitutionen om Kyrkan, Lumen gentium, art. 5.
