Smärtsamt avsked – homilia i trons ljus

Evangelium Lukas 23: 33, 39 - 43

Kära anhöriga,

Denna strålande men kyliga höstdag samlas vi för att ta avsked av en person som betytt mycket för många genom sin personlighet men som också varit ett exempel på viljan att följa Kristus i lidandet. Här måste vi böja våra huvuden inför henne. Bönen och det andliga livet har karaktäriserat hela hennes vuxna liv. Det var hennes stora styrka.

Vi skall be för henne idag efter det tragiska som hänt, och för oss själva. Det måste höra till vår kallelse att minnas henne i ljuset av Guds barmhärtighet. Vi ska alltid be i tron på Kristi uppståndelse från de döda och i tron på Guds stora barmhärtighet. Vi gör det särskilt i dag när vi upplever smärta och sorg.

Vi brottas ibland med frågan om vad som är verkligt meningsfullt i livet och vad som hör till det ytliga skiktet som man har med sig – kanske som en börda av något slag. Men en sak framstår nog som något mycket allmänmänskligt – att få vara med någon, att hitta den andre. Vi vill så innerligt ha kärleken, fast vi inte förstår den. Vi behöver varandra och vi är till för varandra. Då blir detta med den Andre, vem det nu än är, något stort och betydelsefullt. Vi lär oss med åren att det viktigaste i livet inte är vad vi gör utan vad vi är som människa och hur vi lever med andra.

Nu har det hänt som gör oss mycket tydligt medvetna om de relationer vi har fått att ansvara för i livet. Allt bygger också till slut på relationen till Gud. Visst kan vi vara svaga i vår tro, visst kan vi glömma värdigheten vi fått som döpta i Herren. Vår stora tröst är att Gud är oföränderlig i sin trofasthet till oss och att Han är en Gud som älskar att förlåta och upprätta oss igen. 

Vi vill vända oss till någon, som de två dömda rövarna som var korsfästa samtidigt med Jesus och som talade till honom. De fick svar, kanske inte båda uppfattade svaret på samma sätt, men svaret var nästan obegripligt. ”Redan i dag skall du vara med mig i paradiset”, sade Jesus.

Ofattbart för den vardagliga tanken eftersom vi ser framför oss två dömda för sina brott och en oskyldig som dömts för hädelse, Jesus själv. Han den oskyldige utlovar den himmelska glädjen till den som vänder sig till Honom i tro: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike”.

Frågan vem den Andre till slut är, får sitt svar. För oss alla är Jesus Kristus denne Andre som vi behöver. Låt oss nu bara ta en kort stund i tystnad och låta våra egna tankar komma till ro och be så som Anden ingiver oss.

”Redan i dag skall du vara med mig i paradiset”, hörde vi Jesus säga i evangeliet. Den trösten ska hjälpa oss att ta ett sista avsked inför det oundvikliga. Kristus älskar oss. Han är med oss för att ingen ska vara ensam. Ingen. Amen.

                                                                                                          diakon Göran Fäldt