Predikan till en sorgegudstjänst med familjemedlemmar
Kära familj, anhöriga och vänner, särskilt ni som gjort en lång resa för att vara närvarande idag,
Vårt liv kan vara långt eller kort, händelserikt eller lugnt och stilla. Varje människas liv är dyrbart i Guds ögon. ”De trognas liv är dyrbart i Herrens ögon” har vi just hört responsoriepsalmen.
Denna mycket aktiva kvinnas liv på jorden vet ni mer om än jag. Ni kände henne och hon kände er – ni var säkert viktiga för henne på olika sätt beroende på mötena med henne och den gemenskap ni haft.
Hennes död betyder att något är slut, avslutat, men också att något nytt börjat. Det är den himmelska räddningen. Vi ska anbefalla henne i Guds händer, Han som velat hennes existens här på jorden och nu kallat henne till sig. Det betyder att vår relation till henne fortsätter. Sanningen om våra liv blir tydligare. Varje människa är skapad just för Gud och för en evig gemenskap med Gud.
Kanske tänker vi idag att vi borde ha varit mer uppmärksamma mot henne. Ja, vi kan alla tycka ibland att vi inte räcker till. Det kanske vår syster själv upplevt, att hon inte hunnit upprepa de där kärleksfulla orden till er som hon hade i sitt hjärta. För det är viktigt vad vi säger till varandra.
Det är alltid en tröst för oss att Gud uppfyller det vi inte gjort tillräckligt av fastän vi ville det så gärna. Idag får vi i all ödmjukhet göra henne den sista tjänsten. Att följa henne till den sista vilan och be för henne om nåd och barmhärtighet. En sådan bön kommer vi alla att behöva en gång. Att någon eller några tänker på oss inför Gud och ber för oss.
Guds ord idag vägleder oss på ett särskilt sätt när vi är i sorg och smärta över en person vi saknar. Det är alltid svårt att ta till sig att något är över, att något är oåterkalleligen förlorat och borta. Det skulle vara ännu svårare om vi inte hade tron på Gud och glädjen över att vara Hans barn. ”Mina kära”, skrev aposteln Johannes, ”nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli”.
Vi kan alltid söka Gud på nytt. Gud tröttnar aldrig på oss. Genom Jesus Kristus har Faderns namn blivit känt för oss. Jesus var lydig sin Fader och gjorde Hans vilja för vår skull. Genom sitt offer för vår frälsnings skull ville han göra den kärlek känd som Fadern har till sin älskade Son. Jesus vill göra den gudomliga kärleken känd. Om vi tycker att det är för stort för oss att förstå, kan vi inte anklaga oss för det. Det är en stor Sanning. Det är ett mysterium som vi inte kan fatta men som vi tror på som mysterium. Gud är mysterium. Guds kärlek är mysterium.
Vår syster har tagit emot den och trott på den. Att vara lärjunge till Jesus Kristus är att ta emot kärleken i tro och använda den för det goda vi är kallade att göra. Vårt liv har en mening, en stor mening som inte slutar med den kroppsliga döden.
Jesus säger, som vi hörde i evangelieläsningen, ”Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att se den härlighet som du har gett mig”. Vår bön är att just detta är vad som får ske med vår syster. Vi ber att hon får höra till Herrens utvalda. Amen.
diakon Göran Fäldt