Predikan söndagen 2 juli 2023 i Jönköping högtiden S:t Petrus och S:t Paulus, apostlar

Apg 12: 1-11; Ps 34; 2 Tim 4: 6-8, 17-18, Matt 16: 13-19

Kära bröder och systrar,

Jesus säger på ett ställe i Matteus evangelium att ”den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (10:39). Om vilka andra än de båda apostlafurstarna kan det sägas stämma mer med Jesu ord? Med sina liv har dessa två verkligen varit Kristi vittnen. Från det att de blivit hans lärjungar har de utgivit sina liv för hans skull, för att det var hans vilja att hans sanna lärjungar skulle vandra samma väg som han, förkunna det glada budskapet, bota de sjuka, uppväcka döda och till slut dö som han. Jesus kallade dem och de kom och de gick med honom utan en sekunds tvekan.

Paulus säger i brevet till Timotheos, ”Mitt eget liv har utgjutits redan som ett offer” och Petrus avlägger den mest genomgripande och samtidigt den tappraste och modigaste bekännelse som någon tidigare avlagt: ”Du är Messias, den levande gudens son” (Matt 16:16). Det är konsekvenserna av bådas bekännelser som är den undervisning alla Jesu lärjungar tar emot i tro och ödmjukhet.

Dessa två var olika och kom från olika bakgrund, de kände inte varandra, men var lika i sin totala kärlek till Jesus, Han som i sin person är två naturer oupplösligt förenade, den gudomliga och den mänskliga. De två apostlarna fick ge sina liv omkring året 67 i det århundrade då Kristus föddes, levde och offrade sig på ett kors i Jerusalem.

Deras martyrdöd har firats av våra bröder och systrar i tron som en gemensam högtid så långt tillbaka i tiden som under  300-talet. Överallt i världen firas dessa två av de troende som heliga vittnen till vår Frälsare.

Petrus var en fiskare och föddes i en obetydlig liten by,  Betsaida, vid Galileiska sjön. På grunden till det hus som hans familj ägde, har man senare byggt en kyrka i bysantinsk stil.

Paulus var en skriftlärd jude som föddes i Tarsus i det som nu heter Turkiet, vid havet. I Tarsus hade människor levt och varit verksamma i mer än tusen år. Det moderna Tarsus är ett centrum för handel och kultur med stor religiös närvaro. I Tarsus ligger sedan länge S:t Paulus kyrka i den katolska och apostoliska gemenskapen.

Petrus’ och Paulus’ liv är från början till slut berättelser om Kristus Guds Son som kommit till världen, sänd av Fadern, som Messias och Frälsare. Vi kristna firar de båda apostlarna i dag som martyrer.

Deras exempel är så stort och så talande att kristna alltid velat vallfärda till platserna där deras jordiska mänskliga kvarlevor finns bevarade, den ene under golvet i S:t Petrusbasilikan och den andre under högaltaret i basilikan S:t Paulus utanför murarna i Rom. Vi ber Gud idag att Han ville lära sin kyrka att ”hålla fast vid apostlarnas undervisning”.

Ja, vi ber att det exempel det gett oss genom sin trohet ska föra oss alla närmare Honom. Vi ber också att Petrus’ och Paulus’ undervisning ska förbli ”kyrkans grundval och fäste”.

Kära bröder och systrar, som idag firar högtid i minnet av de båda apostlafurstarna, låt oss be på vårt eget sätt om nåden att vara trogna och bevara tron. Det finns många olika sätt ”att förlora livet för att finna det”. Var och en av oss kan göra det i kraft av tron och genom gemenskapen i Kyrkan.

När den stunden, eller den situationen, infinner sig, att ”vi kan mista vårt liv för Jesu skull och vinna vårt liv”, får vi göra det genom Honom. Han är alltid där, med oss. Han har ju det eviga livets ord och vi tror och förstår att Jesus är Guds helige. Tron på Kristus heliggör oss. Sanningen befriar oss. Amen.

                                                                                                   diakon Göran Fäldt