Predikan Påskdagen - Kristi Uppståndelse 2026
Apg 10: 34a, 37-43; Ps 118; Kol 3: 1-4 eller 1 Kor 5: 6b-8; Luk 24: 13-35 (endast kvällsmässan)
Kära bröder och systrar! Glad Påsk!
Kan man tänka sig en trosgemenskap lika enhetlig som under den katolska medeltiden i väst? Alla hade samma katolska tro, från påven till unga, medelålders och äldre. I alla krig och i digerdöden som skördade halva befolkningen var Jesus från Nasaret den man kunde lita på och tro på: ”Han var smord av Gud med helig ande och kraft” (Apg 10: 38).
Alla var inte helgon och många flydde från gemenskapen genom sina brott och onda gärningar, men Jesus ”vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld” (Apg 10: 38). Alla som syndade visste vad följden skulle bli. Tron på skärseld, himmel och helvete var fast grundad. Alla trodde! Judendom och islam ingick under medeltiden i det gemensamma samhället men inte utan svåra konflikter. Missuppfattningar skapade stora sociala problem. Till stora problem hör stora lösningar! Inom kristendomen fanns inga stora splittringar, som de som kom att råda senare med de kalvinistiska och lutherska trosbekännelserna. Det splittrade invånarna.
Idag är enheten i väst än mer naggad i kanten med de andra stora världsreligionerna som utbreder sig. Det kräver i hela kyrkan olika former för religionsdialog. De fanns inte fanns under katolsk medeltid. Frågan är hur det påverkar katolska kristna idag. Går man ut positivt och erkänner dem eller drar man sig tillbaka och försvarar sig. Kyrkan arbetar för en ny evangelisering och menar att budet till hedningarna är detsamma: Jesus Kristus är världens frälsare och den ende som kan förmedla Faderns vilja och plan för människan. Kyrkan är trogen sin Herre och väljer samma väg till tro som Han gick för att upplysa människor om sanningen. Massomvändelser är inte på programmet. Det är ”större glädje i himlen för en enda som omvänder sig än för alla de redan rättfärdiga”, säger vår Herre.
De som väntat den slutliga domen efter kärlekens normer och principer ”Det du vill att andra ska göra mot dig det skall du göra mot dem!”, kan vänta sig Guds rika belöning för de goda gärningarna, till exempel den frivilliga organdonationen en människa kan bestämma för en sjuk medmänniska som en gåva efter sin död.
Nu ikväll på Påskdagen läser vi om lärjungarna som på vägen till Emmaus utanför Jerusalem möter Herren som är uppstånden men som inte presenterar sig för lärjungarna. Men så äter han på deras inbjudan en måltid med dem och när han läste tackbönen öppnades deras ögon och de kände igen Honom. Allt vi nu kan lära oss om Jesus genom ögonvittnena är stöd för vår tro.
Låt mig ge fyra punkter, A, B, C, D. som exempel!
A: Han undervisar dem om vad Skrifterna sagt om honom. B: De upplever en inre glädje när han talar till dem om skriften. C: Han utmanar dem när de berättar om kvinnorna som berättat om den tomma graven och säger till dem ”Varför är ni så tröga att tro på vad profeterna sagt om honom”. D: I samma ögonblick som de kände igen honom, ”lämnade han dem” (Luk 24:31) utan ett ord.
Det är den mystiska upplevelse alla kristna någon gång haft i livet. Men det som händer sedan beror på människans egen natur och egen förståelse. För en del är det en oförglömlig upplevelse för andra glöms det bort och det stora andliga värdet är förlorat – åtminstone tills Gud återuppväcker samma ögonblick och drar den troende närmare sitt gudomliga hjärta.
Därför behöver vi påsken. Den återerövrar oss för Gud. Påsken talar väsentligheter till oss och vi gör klokt i att ta allt som händer till oss.
Är vi då beroende av omvärldens åsikter eller finner vi en väg inom oss själva som vi vill stå för inför andra? Nej, vi har alltid ett fritt val. Finner vi den sanna vägen, deltar vi i Kyrkans budskap som Herrens anonyma missionärer. Alla betyder något för någon annan.
Vi måste inte vara katolska kristna i en majoritetskultur för att vara trogna. Det är inte kravet. Vi kan vara ensamma i hela världen och leva med Gud.
Vilken tid vi lever i betyder ingenting. Guds rike är inom oss. Uppståndelsen mysterium leder oss vidare. Den leder oss hem. Amen.
diakon Göran Fäldt
