Predikan Påskdagen - Kristi Uppståndelse 2024
Apg 10: 34a, 37-43; Ps 118; Kol 3:1-4/1 Kor 5: 6b-8; Joh 20: 1-9/Mk 16: 1-7
Idag får vi fira Herrens uppståndelse från de döda. Graven där han låg är tom och änglar visar platsen där kroppen legat. Maria Magdalena möter Herren på morgonen i närheten av graven. Hon verkar missta sig på person. Hon tror att det är en trädgårdsmästare. Hon ser alltså Jesus men tror inte. Petrus och Johannes tror inte heller på Uppståndelsen.
Något händer: Jesus uttalar Maria Magdalenas namn, det har omedelbar effekt: hon tilltalar honom med igenkännande, ”Rabbouni”! Rösten har övertygat henne.
Petrus kommer till graven och ser in i den, Den är tom. ”Han såg och trodde”, säger evangelisten. Båda dessa vittnesbörd är viktiga för att förstå att Uppståndelsen inte är möjlig att tro på bara genom förståndet.
Människan behöver se och höra, då tror hon. Uppståndelsen är alltså en övernaturlig verklighet men verklighet. Det betyder att förkunnelsen av Guds rike och förkunnelsen av tron på Jesus som en verklig förlåtelse av mänskliga synder, måste åtföljas av erfarenhet.
Tron kommer till oss som ett underverk. När vi fått tron är den viktigare än allt annat. Genom tron på Jesus har vi också dött. Vår gamla människa inom oss har dött. Men vi är inte döda utan levande. Paulus säger: ”Ni har ju dött och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud”.
Det är den stora förvandlingen som Jesu Påsk för med sig till alla som vill tro men inte tror. Det är först när vi, som Maria Magdalena, känner igen Herrens röst, som vi tror, det är först när vi ser in i den tomma graven, som Petrus gjorde, som vi tror.
Gud är hela kosmos Herre och har livet och döden i sin hand. Mänsklighetens historia är något som människor levt men Gud har skrivit den. När människor har fått beviset om Uppståndelsens sanning, då sprider sig Guds rike över hela världen.
Från nästan ingenting har hela folk omvänt sig och blivit troende folk. Se alla kyrkor och alla kloster och alla katedraler och alla kristna kyrkogårdar, se alla levande gemenskaper och alla heliga som gett sina liv för andra än sig själva i kärlek, se alla familjer som föder barn och fostrar barn efter dopets välsignade pånyttfödelse!
Allt vittnar om sanningen i Uppståndelsen. Se korsets trä som blivit Livets träd! Se det förtorkade mänskliga livet i människans vägran att tro och det fruktbärande livet hos människor som tror på Gud och tackar Gud för varje stund av sitt liv!
Det vi får uppleva i den verkliga påskens firande är ekon av Marias Magdalenas ”Rabbouni” och apostlarnas tro när de sett och förstått att Uppståndelsen är sann och verklig och en seger över död och onda gärningar.
Kära bröder och systrar, ”Herrens hand har visat sin kraft” säger psalmen 118 i den 16:e versen. Den kraften har uppväckt Jesus.
Nu får vi fira högtid ”med renhetens och sanningens osyrade bröd”, som Paulus sa till de troende i Kolosse. Vi har alla blivit förnyade av tron på Jesus Kristus den Uppståndne och levande, Han är världsalltets Konung och har döden och livet i sin hand för Han är Gud.
Nu måste vi göra det som tillkommer oss. Vi måste vara Uppståndelsens vittnen i världen och vi måste vara saltet i alla gemenskaper, så att de inte förlorar kraften. Vi kan inte vara det utan tron. Vi får inte tron utan den personliga erfarenheten.
Aposteln S:t Tomas tvivlaren är bevis. S:t Paulus är beviset. Han visste vem Jesus var och vad han lärde men förföljde honom. Jesus visade sig för honom på vägen till Damaskus (Apg 9:1-9). Det förändrade allt. Paulus hörde, såg och trodde. Han blev hedningarnas Apostel och martyr.
Vi har fått del i den ofattbara rikedom Herren utlovat sina utvalda: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem” (Joh 17:26).
Vi ber idag: Sänd oss din Helige Ande och låt oss stå upp till det eviga livet. Amen.
diakon Göran Fäldt