Predikan på Pastoralcentrum i påskoktaven 2022
Apg 3: 1-10; Luk 24: 13-35
Kära bröder och systrar,
Här är vi nu samlade på vår egen Emmausväg och kan bekänna vår fasta tro på Herrens uppståndelse. Vi är tillsammans. Vi är Hans lärjungar. I Kristus är vi ett. Enade i tron.
Men tror vi det verkligen? Han lever, Han är Uppstånden! Efter hans offerdöd har korset blivit ett blomstrande livets Träd. Dödens kors har förvandlats till det Nya Paradisets livsträd av vilket vi får äta frukterna. Det är vad Kyrkan alltid kan förkunna i världen.
Vilket enastående stort privilegium har vi inte fått som Guds barn att få vandra inför den Levande Herren och höra hans röst: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” Ja, kanske vi inte riktigt vet vad vi tror, vad vi vill och vart vi är på väg. Vi vill inte tvivla, men allt som skett är så stort att vi inte riktigt vet om det är sant. Skall vi också uppstå som Han? Vi som är här?
Han ger oss svaret genom att inbjuda oss till en eukaristisk gemenskap. Det evangeliet enligt Lukas idag berättar är en mässa: ”Han tog brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem”. Då kände de igen Honom men så såg de Honom inte mer.
Jesus förmedlar Uppståndelsens ljus och Livets bröd genom sin Kyrka. Det är i tron på Hans sanna närvaro i sakramentet som vi blir övertygade om Sanningen. Ja, Han lever och är fysiskt uppstånden för att leda oss på vägen till det eviga Emmaus, målet för hela vårt liv. Här och nu kan vi bara ana vad som väntar oss som hör till Hans kropp som är Kyrkan. Krig må rasa mellan det goda och det onda men inget ont skall drabba oss som kallats till gemenskap med Honom redan här i det jordiska.
Är vi inte alla som de lame mannen vid Sköna porten i Jerusalem som bad Petrus och Johannes om en allmosa. Något litet och alldeles betydelselöst. Men vilket svar får vi inte av apostlarna? ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!”
Kära medkristna,
Vi ser upp mot Kristus och vår tro blir starkare. Han talar till oss personligen och ingjuter mod. Han reser oss upp ur våra mänskliga svagheter och vandrar med oss på vägen. Han är alltid med oss ty Han lever och är Uppstånden. Halleluja!
diakon Göran Fäldt
