Predikan på högtiden S:t Petrus och S:t Paulus, apostlar. 2017
Apg 12:1-11; 2 Tim 4:6-8, 17-18; Matt 16:13-19
Tidigt denna historiska dag har påven Franciskus på Petersplatsen firat eukaristin inför en stor mängd tillresta pilgrimer tillsammans med de nya kardinalerna, varav en är vår biskop Anders Arborelius. Så länge han varit vår biskop har vi i varje mässa med våra präster bett för honom och för påven. Det är vår glädje och plikt att få fortsätta denna förbön, och då särskilt lägga märke till att den nye kardinalen fortfarande är vår biskop och att vi ber för honom som vanligt som vår biskop Anders.
I och med kardinalsutnämningen rör sig vårt stift på ett tydligt sätt närmare hela den universella kyrkliga gemenskapen. Kardinalsutnämningen understryker kyrkans katolicitet.
Därför kommer den lokala katolska kyrkan i Sverige att få tillfälle att tacka Gud för gåvorna till den heliga Kyrkan genom att fira en högtidlig Te Deum mässa i S:t Eriks domkyrka på högtiden Jungfru Marias Upptagning i himlen den 15 augusti. Alla är inbjudna att delta i denna tacksägelsemässa.
Under gårdagens konsistorium har den formella utnämningen ägt rum med välsignelse av den röda kardinals birettan – biskopen kommer alltså att med sin nya rang inte längre bära en biskops violetta biretta på huvudet, som vi är vana att se biskop Anders när han firar eukaristin med oss vid detta altare. När vi i fortsättningen tilltalar vår biskop visar vi att vi insett betydelsen av hans upphöjande till kardinalsvärdigheten genom tilltala honom Ers Eminens och inte längre Ers Excellens, som hittills.
Det kommer att ha stor betydelse för oss i vårt nordliga katolska stift att han representera oss i kardinalskollegiet och att han hos oss representerar kyrkan i Rom med hela dess historiska anknytning till den apostoliska och katolska Kyrkan som är grundad av Herren själv på klippan, den helige aposteln Petrus. Kardinal Arborelius kommer att hedra oss i världskyrkan liksom vi som trogna katoliker kommer att hedra honom genom vårt eget kristna vittnesbörd.
Den kan vara lätt att stirra sig blind på alla yttre tecken av högtidlighet och samhörighet över alla nationsgränser. Det är emellertid inte huvudsaken. Dagens läsningar för oss till verkligheten, det kristna livets realitet av både glädje och sorg men också trofasthet ända till det blodiga martyriet.
Både Petrus och Paulus har varit evangeliets missionärer under svåra prövningar, de har insett sina mänskliga svagheter, men de har aldrig tvekat att lägga ner sina liv i Herrens efterföljd. De har varit ”alter Christus”, i Kristi ställe, båda har varit en andra Kristus, han som vill vara levande mitt ibland oss och frambära sig själv som försoningsoffer för alla.
Tron har räddat dem – som Paulus säger – ”ur lejonets gap (2 Tim 4:17)”, alltså från hotet om död, och förenat dem med Kristus på korset. Men de har sett den stora meningen med att också få lida med Kristus. Paulus har ju sagt: ”Ja, Herren skall rädda mig från allt ont och hjälpa mig in i sitt himmelska rike” (2 Tim 4:16).
Vad kardinalsutnämningen alltså egentligen betyder framgår av det broderliga brev påven Franciskus skrev till vår biskop Anders i maj och som nu är offentligt: ”Att vara kardinal är att tjäna. Det är inte en "värdighet" som gör dig viktigare än andra, inte heller är det en ära eller en upphöjelse till prins. Det är något helt annat och även större; det är en kallelse att följa Herren närmare och att göra så utan kompromisser eller förbehåll.”
Dessa underbara ord av påven, aposteln Petrus efterträdare och Kristi ställföreträdare på jorden, talar om kärleken mellan bröderna, om enheten i liv och ande som var så karaktäristisk för de första lärjungarna. De har förkunnat Guds rike i en ny glädje, en ny enkelhet, en ny vilja att bistå människor inifrån, med hänsyn till vad var och en är som människa. Styrkan i en sådan livsgärning måste komma från Gud. Ingen människa kan själv vara en sådan gåva för andra som Kristus och hans heliga Moder Maria varit. Men med Gud är allt möjligt. Det var Petrus bekännelse som visade vägen:” Du är Messias, den levande Gudens son (Matt 16:16)”, var hans svar på Jesu fråga: ”Och ni, vem säger ni att jag är” (Matt 16:15).
Låt oss idag framlägga för vår Frälsare Jesus Kristus samma bekännelse och så rädda våra eviga själar. Amen.
Diakon Göran Fäldt
