Predikan 6 söndagen under året 2023

Syr 15: 15-20; 1 Kor 2: 6-10; Matt 5: 17-37

Kära bröder och systrar, kära äldre och yngre, kära ni de allra yngsta,

Gud talar till oss alla med samma kärleksfulla budskap som vi alla förstår olika, eftersom vi är olika och eftersom vi har varit med om så olika saker den senaste tiden, Gud är alltid kärlek och ändrar sig inte, men vi kan inte alltid tro på det.

Om och om igen vill Gud övertyga oss om att Han är med oss i allt, vad som än händer omkring oss. Han är särskilt på sin vakt när Han vet att modet börjar svika oss och vi i panik ropar, Gud vår Gud var är du, varför låter du detta ske oss, har du alldeles övergett oss, finns du o, Gud?  

När vi vill skrika av upprördhet och förtvivlan, hur kan vi då söka Visheten som är ett av Guds namn, är det en tröst för oss att lita på Guds försyn när allt vi ägde är borta, när framtiden är tom som ett mörker, och gårdagen outhärdlig att minnas.   

Ja, kära bröder och systrar, det kunde ha varit vi som drabbats av sådana händelser vi hör talas om och som drabbar några av oss värre eftersom deras familjer nu lider av det som Jesus förberett oss på: jordbävningar, hungersnöd, krig och blixtar från himlen.

Vad betyder Skriften som säger att ”livet och döden ligger framför människan och att hon får det hon väljer”? (Syr 15:17). Betyder det att våra bröder och systrar i Turkiet och Syrien och Ukraina har valt det som nu händer dem eller att de förtjänat det genom sina synder? Visheten säger ju ”ingen får leva gudlöst och ingen har tillåtelse att synda”.  

Nej, vi är alla syndare, men vi märker inte av några straff eller olyckor själva, fast vi vet genom tron att ”ingen mänsklig handling undgår Gud” (Syr 15:19).

Men i allt det svåra måste vi ändå se hur Gud verkar genom människor i sin gränslösa kärlek. När det finns 20 000 själar i nöd sänder Han 40 000 till deras hjälp. Bakom varje dunk friskt vatten, bakom varje sovsäck eller rent förband eller smärtstillande insats, finns Gud som lider med de lidande.

Vi hämtar vishet åt oss själva när vi ber med Kyrkan i frambärandet av Kristi offer i mässan. I varje mässa visar Han sin barmhärtighet och sin totala vilja att offra sig för oss genom att ge sitt liv. Varje helig mässa är Hans enda offer som Guds lamm. Mässan är inte en gemensam måltid som gemenskapshandling utan ett deltagande i Jesu Kristi försoningsoffer för alla våra synder.

Det är den sanningen S:t Paulus uttrycker när han säger till de troende i Korinth, ”vi förkunnar vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom” (2:9).

När vi förlitar oss på Kristi offer i den heliga mässan, har vi den sanna trösten i alla våra bedrövelser. Det står över vår egen vilja, vårt eget förnuft och våra önskningar, det är Guds eget handlande i kärlek och ingen av oss kan till fullo förstå det. Det är ingen abstrakt kärlek som en kosmisk kraft utan en kärlek som är personlig för var och en och som kan besvaras i kärlek. Gud har blivit människa för att bevisa sin kärlek på mänskligt sätt.

När allt är förlorat har vi vunnit allt, ty Gud är med oss i allt, i lidandet och svårigheterna, även om vi medverkat till dem genom onda gärningar. Beviset på att Guds kärlek är personlig är att Han förväntar sig av var och en att vi håller Hans bud. Upphäver vi Hans bud, besvarar vi inte Hans kärlek. ”Men om vi handlar och undervisar efter dem skall vi räknas som stora i himmelriket”, säger Han i sitt heliga evangelium i dag den 6 söndagen under året för att undervisa oss, vad som än händer i världen runt omkring oss.

Hans budskap till oss idag är att Han alltid vill stå i dialog med oss. Och det kan vi alla förstå, även om vi inte kan fatta den gudomliga kärlekens väsen, att Han vill stå i en levande relation till oss som Fader, som Ande och som Frälsare. Amen.

                                                                                                                          diakon Göran Fäldt