Predikan 5 Påsksöndagen 2023

Apg 6: 1-7; Ps 33; 1 Pet 2: 4-9; Joh 14: 1-12

Kära medkristna,

Vad händer inom en människa när hon för första gången får höra något om ”denne Jesus” som ska ha uppstått från de döda? Vi kanske inte upplever det själva och får veta det men andra gör det. Det sker hela tiden. Det står inte i media och det syns inte i statistiken. Men det händer hela tiden. Det är vi vittnen till.

Det första stora som hände i Jerusalem var ”att antalet lärjungar steg kraftigt” (Apg 6:7) sedan Guds Ord vunnit spridning. Alla dessa har blivit ”ett heligt prästerskap som frambär andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus” (1 Pet 2:5), skriver S:t Petrus i sitt första brev.

Ordet om Jesus spreds genom alla folkled och i alla byar och städer, ute på landet och ute på haven i riskfyllda fartyg. När vi skakas av nyheterna om människor på flykt över Medelhavet till Europa, tänker vi på dem som i sin nöd har rum i Jesu heliga hjärta. Måste de dö, ska de ändå inte dö, för de tror på Honom som älskat dem med sitt eget lidande på korset.

Vi måste stanna upp lite grann i kontakten med de första vittnesbörden om vad som händer med människor som möter Gud i Jesus. Människor upplever direkt att det här är fråga om en annan överstepräst som framburit ett andligt offer genom att ge sitt liv som försoningsoffer.  En profet för alla som söker Gud och hans barmhärtighet. Jesus är Guds profet, han är prästen som frambär offret, han är konungen med livet och döden i sina heliga händer!

Den framgång Guds ord haft på den tiden och i alla tider, alltså vittnesbörden från människor om Jesus som person, förklaras på ett ställe i Johannes evangelium. Jesus har sagt: ”I min Faders hus finns många rum” (Joh 14:1). Precis som ni alla, och jag också, har vi känt oss tilltalade av Honom sådana vi är. Gud har rum för oss, vi är välkomna hos Gud. Jesus har sagt: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig” (Joh 14:1-2). Därför har gensvaret från människor varit så starkt, så förbluffande starkt, så oväntat omfattande!

För en ung människa är mötet med Gud i Jesus Kristus en slags förälskelse som man håller hemlig en tid. En ung människa upptäcker att hon fått en verklig vän, en kamrat som man alltid kan lita på och vända sig till. Svaret på frågan ”Vad händer inom en människa när hon för första gången får höra något om ”denne Jesus” som ska ha uppstått från de döda”, är ett förhållande i kärlek.

En ung människa – precis som en äldre människa – känner sig sedd och älskad av Gud, vad som än händer i livet runt omkring. I denna inre upplevelse blir det viktigt att få vara människa. Jesus, inte världen, inte de andra, utan just Han, är ”vägen, sanningen och livet”.

Därför är de troende förenade med varandra och sprider Ordet om Jesus i världen runt omkring. Ordet vi alla bär inom oss har en sådan potential att nå andra och att vara ett stöd för andra och som gör oss till verkliga människor. Det finns rum hos Gud för alla. Det är ett ”arv som Herren Gud berett åt oss långt före världens skapelse”.

Gud är med oss överallt. Han är med oss på akuten, han är med oss i ruinerna och på flyktvägarna, när vi föds och när vi dör är Han med oss. Han är vårt beskydd, vår styrka i de rätta besluten, han är trogen när vi är otrogna. Han har ”älskat oss först och tagit oss till sig som sina barn” (kollektbönen för femte söndagen i påsktiden). Amen.

                                                                                        diakon Göran Fäldt