Predikan 4 påsksöndagen 2018

Predikan 4 påsksöndagen 2018

Apg 4:8-12; 1 Joh 3:1-2; Joh 10:11-18

Den gode Herden ger frid och helig ande för att förkunna Guds rike på jorden till hela mänskligheten.

Kära bröder och systrar!

”Kom till mig så skall jag ge er frid”, säger Jesus. ”Min frid ger jag er”, säger Han i varje mässa till oss sina lärjungar. Inte den frid som världen ger, utan Guds frid. Om vi tänker efter ett litet ögonblick undrar vi snart vad denna frid är för något. ”Frid vare med er”, säger han många gånger men utan att närmare förklara det. Och vi som hans efterföljare får i samma ögonblick ett uppdrag: ”Ge varandra ett tecken på försoning och frid”. Frid, men bara tecken på frid. Det är ändå betydelsefulla ord och det är alltid en betydelsefull handling att ge Jesu frid vidare till andra, framför allt våra egna bröder och systrar i Kyrkans gemenskap. Men vi undrar hela tiden: vad för slags frid är det Jesus ger?

Johannesevangeliet vittnar vidare om denna frid när evangelisten berättar om vad som hände på påskdagens kväll: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er”, sade Jesus (20:21). Sedan säger han och andas på dem: ”Tag emot helig ande” (20:22). Är det detta som förklarar vad frid är – en egenskap hos den Helige Ande?

Jesus kan bara mena något gott med det han säger, och vi tar tacksamt emot hans ord. Men den frid som är hans kan inte vara den frid vi kan uppleva själva, även om vi får den av Honom. Jesu egen frid är ett mysterium som bara kärleken mellan Fadern, Sonen och Anden kan uppenbara för oss. Jesus ger oss sin frid men vi kan inte ta den till oss i sin fullhet så länge vi lever vårt liv på jorden. Den frid han ger oss är en frid att växa in i – att långsamt och i steg ta emot det som blir oss tilldelat av nåd. Vi kan växa i friden, den vi får som gåva, men Han har friden i fullkomlig mening.

Men vi kan också sluta att växa i friden, bli mindre som bärare av Hans frid. Hans frid är evig, vår frid är temporär, tidsbunden. Ändå är det just frid vi behöver för att vara trogna i vår tro och aktiva i våra goda gärningar. Jesus är den Gode Herden som för oss på betesmarker av andlig glädje och mänsklig lycka. Gud ger oss allt som den Gode Herde han faktiskt är.

Den gode Herden älskar sina får. Genom kärleken känner han fåren och fåren känner honom, eftersom Sonen offrar sig för fåren så att de kan lära känna Fadern. Friden är för oss ett mysterium eftersom den är ett självutgivande offer i kärlek från Guds sida. Påsken uppenbarar för oss djupet och bredden av den gudomliga friden. Han hjälper oss själv genom den Helige Ande att ge ett svar i tacksamhet på denna gudomliga akt av kärlek från Gud.

Jesus kommer tillbaka en gång, i sin fulla makt och härlighet. Den gode Herden kommer att visa sig som Herren över hela skapelsen, över det mänskliga och över andarna och änglarna. Så länge denna skapelseordning får finnas till, kommer Herden att ha en ställföreträdare – en Petrus, en garant för trons enhet och moralens giltighet. Att Petrus’ ämbete är en gudomlig institution med makt, visar historien.

När Petrus talat som Lärare för de troende och blir motsagd, ja utsatt för förföljelse, kommer de trogna alltid att säga att det är hans ord de protesterar mot och motsäger, inte hans person. De respekterar alltså den gode Herden i Petrus. Det vittnar om att Jesu ställföreträdare på jorden, påven, är den Gode Herden som ger sitt liv för fåren, även när de vill förkasta honom för den sanning han förkunnar. Det är det Petrus vittnar om i Apostlagärningarna i dag, när han säger: ”Jesus är stenen som ratades av er husbyggare men som blev en hörnsten”(Apg 4:11). Ingen kan alltså besegra den sanning som den Gode Herden förkunnar. När de försöker, upptäcker de att hans ord är en hörnsten, den grund som Gud insatt för hela sitt frälsningsverk. Varje sann katolik bekänner den tron. De som inte är katoliker angriper påven personligen när de vill protestera mot hans undervisning. De känner sig inte bundna eller förpliktade i sina samveten, som vi. Men också för dem är Jesus den gode Herden: ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda”, (Joh 10:16). Amen.

Diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.