Predikan 3 söndagen i fastan 2023

2 Mos 17:3-7 Ps 95; Rom 5: 1-2, 5-8; Joh 4: 5-42

Kära bröder och systrar,  

Gud visar oss vägen ”ur vår mänskliga vanmakt genom boten, bönen och barmhärtigheten”, ber Kyrkan denna tredje fastesöndag.  Ja, det är verkligen fastetidens ständigt återkommande uppmaning till hela Kyrkan att fatta mod och kraft ur Guds kärlek och eviga godhet. Vi har många utmaningar i dessa tider, både i världen och i Kyrkan. Det gäller bara att inte beklaga sig för mycket utan tänka efter, vad kan jag göra, vad kan vi göra?

Med Guds hjälp kan vi bidra med oss själva, vår dagliga omvändelse och de goda gärningarna Han inspirerar oss till. Någonstans behövs just vår hjälp, enkla gärningar av omtanke eller omsorger, förbön för de sjuka i vår närhet eller gåvor till insamlingarna. Jesu ord till kvinnan vid Sykars brunn är liksom ett hav av godhet och hopp. ”Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig törstig igen. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv” (Joh 4:14).

Vi kan höra Hans ord som en fullständig beskrivning av vad vår tro är. Tron är stark, särskilt i svåra tider, den fyller oss med tillförsikt och hjälper oss dag och natt. Hoppet överger oss aldrig, kärlekens gåvor övervinner fruktan och ångest, kärleken är starkare än döden, säger den Heliga Skrift.

S:t Paulus, hedningarnas apostel, säger ytterligare om tron att den är ”vår rättfärdiggörelse”. Gud gör så mycket för oss, och vi kan bara åstadkomma lite grann, men i tron på Gud gör vi ändå något stort. Många människor förlöjligar oss för vår tro och attackerat oss när vi praktiserar den. Då ber vi för dem och blir ännu mer tacksamma för trons gåva som är ”ett flöde till evigt liv” som Jesus säger till kvinnan vid brunnen.  

Kära bröder och systrar, visst kan vi vara lite trötta ibland. Då är det så skönt och trösterikt att vår Herre Jesus Kristus själv var trött efter sin långa vandring i Samarien till Jakobs källa vid Sykar. Jesus var ”trött efter vandringen och satte sig ner vid källan”, skriver Johannes evangelisten.

Vi har också vår Sykars brunn där vi kan vila ut lite grann. Ni kan väl alla peka ut era Sykars brunnar. När ni talar om tron med era bröder och systrar är det just den här tillgången till liv och kraft genom tron som kommer fram.

Hur många gånger vill vi inte bara sätta oss ner i tystnad för att låta Gud tala till oss. Vi kan låta fastan med sin törst och hunger efter Gud och Hans ord styrka oss på vår vandring. Jesus själv kommer till vårt hjärta. Varför vill Han det? Jo, därför att Han är den rena och fullkomliga kärleken.

Det var Hans kärlek som fick Mose att ”slå på klippan vid Horeb i öknen så att vatten kom fram till folket som fick dricka sig otörstiga”.  Hade de inte klagat på Gud som prövade dem och hade de inte anklagat sin ledare som fört dem ut från slaveriet i Egypten? De var så arga att de tänkte kasta stenar på Mose!

Det kan vi naturligtvis aldrig göra, ens i tankarna, när vi ger efter för våra svaga sidor och är på väg att gå till anfall och kasta våra stenar. Det måste vi väl erkänna att vi ibland har en del stenar inom oss som vi vill kasta på någon eller på någonting som förargar oss.

Erkänner vi det, erkänner vi också att vi behöver den här tiden av omvändelse, bot och bön. Fastan är en nådegåva från Gud. Vi tackar nej till världens lockelser och dricker av det vatten som ”är ett flöde till evigt liv”. Amen.

                                                                                                          diakon Göran Fäldt