Predikan 29 söndagen under året 2025

2 Mos 17: 8-13; Ps 121; 2 Tim 3: 14 - 4: 2; Luk 18: 1-8

Kära medkristna,

Herren uppmanar oss i sin stora kärlek att vara uthålliga i tron och be om allt vi behöver. Gud vet vad vi behöver ty han är oss närmare än vad vi själva är. Änkan i liknelsen idag söker trygghet på ålderdomen och vill ha ut arvet efter sin man. Domaren höll emot av skäl vi inte känner. Till slut gav han efter för hennes envishet. Jesus säger till folket: ”Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt när de ropar till honom dag och natt”. Jesus berömmer änkan för att hon inte ger upp. Domaren som har makten över änkans tillgångar är också uthållig i sin vägran men av fel skäl. Jesus kallar honom orättfärdig. Han skall få stå till svars för sitt beslut.

Det är ofta det problem vi har i livet. Vilja står mot vilja och ingen ger med sig. Rättfärdigheten står mot orättfärdigheten. Vad ska vi göra i sådana fall? På ett ställe säger Paulus i romarbrevet: ”Den rättfärdige skall leva genom tron” (Rom 1:17).

Ska vi göra som Paulus säger till Timotheos? ”Förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning” (4:2). Nej, det inser vi är inte vår sak. Det är Kyrkans sak som Herrens profetiska röst. I den kallelsen som Gud ger Kyrkan måste hon vara uthållig och bygga allt på tron som hon fått genom sin Herre och Huvud, Jesus Kristus. Jesus säger till folket som lyssnat på liknelsen om änkan och domaren: ”Skulle Gud låta sina rättfärdiga vänta. Nej, säger han, ”Gud skall nog snart låta dem få sin rätt.” (Luk 18:8).

Det tror vi gärna och vi fortsätter att be om det vi behöver. Det är det lilla ordet ”snart” som sätter vår uthållighet på prov. Vi vet inte när vi får vår rätt som Guds barn, bara att vi ska få den. Alltså, kära medkristna, måste vi vara uthålliga och bevara tron. Första läsningen idag talar om en sådan okuvlig tro och en sådan övertygelse om en slutlig seger. Mose ber Herren om seger över amalekiterna. Han orkade inte be med upplyfta händer hur länge som helst. Det var det lilla ordet ”snart” som satte honom och Aron och Hur på prov. ”Aron och Hur stod på var sin sida och stödde hans armar så att han kunde hålla dem uppe tills solen gick ner”. Vad gav dem kraften? Hur orkade de? Svaret är tron, tron på att Gud har sista ordet.

Det är också budskapet denna 29 söndag under året. Vi skall vara uthålliga i tron. Vi vet att vi kan vara det eftersom Gud råder över himmel och jord och hjälper oss att göra Hans vilja. Har vi tron kan vi hoppas att Jesus finner tron på jorden när han kommer tillbaka som hela universums Konung. Också för Jesus finns det lilla ordet ”snart”. Han hoppas och tror att människosläktet på jorden ska ha den tron på Honom som Han gett oss alla som gåva: Tron på uppståndelsen och frälsningen. Vi vill alltid göra hans vilja och av hjärtat tjäna hans heliga namn. Inte bara snart, utan nu. Amen

diakon Göran Fäldt