Predikan 2 söndagen i fastan 2026

1 Mos 12: 1-4a; Ps 33; 2 Tim 1: 8b-10; Matt 17: 1-9

Kära medkristna,

Det är för att styrka tre av de mest framträdande i apostlakollegiet, Petrus, Jakob och Johannes inför det kommande korslidandet, som Jesus uppenbarar sin gudom. De tre blir vittnen till en händelse som inte kan jämföras med någon annan händelse. Jesus förvandlas inför dem på berget Tabor och de ser Honom samtala med två av de stora ledarna i Gamla förbundet, Mose och Elia, nämnda i den ordning de uppträder i Israels historia, Mose först, sedan Elia. Efter en stund hör de tre utvalda lärjungarna rösten som uppmanar dem att lyssna på Jesus: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde (Matt 17:5)”. Detta är något enastående i Guds egen självuppenbarelse till den värld Han skapat. Lärjungarna får höra Faderns röst. Också vid Jesu dop i Jordan av Johannes hörs Faderns röst, vänd direkt till Jesus själv: ”Du är min älskade son, du är min utvalde” (Luk 3:22). Alla på platsen kunde höra det. Matteus har skrivit om uppenbarelsen på berget. Det viktiga här, och det vi måste förhålla oss till, är inte att det står beskrivet i Bibeln, utan att det har hänt. Även om de heliga Skrifterna hade gått förlorade i jordbävningar eller bränder, hade minnet av Jesu förklaring på berget levt hos apostlarna och styrkt dem i den förföljelse som sedan skulle komma mot Kyrkan och som Jesus förutsagt. Gud Faderns plan är att de utvalda apostlarna först ska bli vittnen till Jesu lidande och död, och sedan också hans Uppståndelse till liv igen. ”Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda”, säger Jesus till dem när Mose och Elia lämnat berget och bara Jesus var kvar hos dem i sin mänskliga kropp och ande. Lärjungarna kunde inte längre se ljuset som utgått från Honom, starkt ”som solen” (Matt 17:2). De tre förskräckta skulle inte få höra Faderns röst igen, men de skulle få höra ett budskap från himlen vid Jesu uppstigande till Faderns högra sida. Det är de två männen i vita kläder som säger dem att Jesus skall komma tillbaka på samma sätt som han upptagits, från himlen till jorden, men för att inleda den yttersta dagen, domens dag över hela mänskligheten (Apg 1:11). Ingen kan veta när denna dag kommer, bara att den ska föregås av stora tecken över hela världen. Efter Jesu himmelsfärd skall alla apostlarna med kraft och ljus från den Helige Ande gå ut i världen och förkunna frälsningen glada budskap intill världens yttersta gräns, alltså till alla folk och nationer i hela historien. ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar och döp dem i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn”, säger Jesus i sitt sista tal till de tolv (Matt 28:19). För detta gudomliga uppdrag kommer de alla att ge livet. Ingenting kan få dem att tiga om det de fått se och höra av Jesus. De kommer alla att bära sitt eget kors i Jesu efterföljd. S:t Paulus förföljde en gång den unga kyrkan men omvände sig i mötet med Jesus på vägen till Damaskus. Sedan blev han en trogen lärjunge, en ledare och en martyr för Kristi skull. Han var berömd och beundrad av många men av detta ville han inte ha förtjänster utan enbart de förtjänster han kunde få genom att förena sig med Jesu lidande och leva korsets verklighet. Han var inte gift och delade inte det kristna livets uppgifter med en kvinna och med barn. För honom var livet på samma villkor som för Jesus hans kallelse. Paulus’ liv blev ett budskap för alla tider, som han bekänner i brevet till Timotheos: ”Kristus har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet” (2 Tim 1:10).

Detta, kära medkristna skall vi vara vittnen om för världen, som gifta med familj, ensamstående eller gudsvigda för Sanningens skull och för den sunda läran. Om vi någon gång skulle tvivla på meningen med vår egen kallelse, kan vi återvända till berget där Jesus visade sig i sin gudom och lyssna till honom med vårt eget liv som insats. Vi kan lägga oss på knä vid apostlarnas fötter och lyssna noga på deras vittnesbörd. De fick under några korta ögonblick skåda Guds härlighet. Det ska vi också får göra när den dagen kommer. Amen.

diakon Göran Fäldt