Predikan 2 Påsksöndagen 2026, den Gudomliga Barmhärtighetens Söndag
Apg 2: 42-47; Ps 118; 1 Pet 1: 3-9; Joh 20: 19-31
Kära kristna,
Vem var han, som missade apostlamötet? Tomas! Varför tvivlade aposteln Tomas? Vem var han? När Matteus räknar upp Jesu apostlar kommer Tomas på sjätte platsen. Han hörde inte till de första tre mest kända och inte till de sista mindre kända som var Matteus, Jakob, inte han som vördas i Santiago de Compostella, utan den mindre Jakob, Alfaios son, och Taddaios. Sedan kom Simon Kananaois och Judas Iskarios på elfte och tolfte plats.
Iskarios som namn är en variant av Ikaros, den grekiske kungasonen som ville flyga högt på vaxade vingar som sedan upplöstes av solvärmen så att han störtade i havet och dog. Det är en myt, men ändå! Den ger en bild av ett vanligt mänskligt dilemma.
Hur har Judas fått sitt tillnamn och varför passar det in på hans öde? Tomas har tillnamnet tvivlaren. Det passar in på honom. Men han var en apostel, kallad av Jesus själv.
Tomas har anslutit sig någon gång i början av Jesu offentliga liv. Han var inte med vi korset utan höll sig undangömd med de andra under en tid. Vid pingsten var han offentligt en apostel och vad han sedan gjorde i sitt uppdrag, tror sig Kyrkan veta en hel del om, men kan inte säga något med säkerhet. Han kom ända till Indien där de kristna kom att kalla sig Tomaskristna och följa en egen rit. Påven S:t Paulus VI utsåg honom till Indiens skyddspatron 1972. Han blev förmodligen martyr i Calamina eller Mylapore i Indien år 72. De reliker Kyrkan tror sig ha bevarat finns nu i Italien. (I Ortona i basilikan S:t Thomas aposteln).
Man får en bild av den här aposteln som en person med stark uppfattning om vad som händer omkring honom och som kan bära kritik av sina egna vänner. Han har integritet!
Idag på Barmhärtighetens söndag kan vi ställa Judas och Tomas bredvid varandra och fråga oss vad barmhärtighet betyder. För Tomas var Jesus den mest inflytelserika personen i hans liv. Han måste ha beundrat Jesus. Jesu död var slutet på hans livs förhoppningar. Uppstånden och levande? Nej, det ville han inte tro. Men Jesus visade honom sina sår av barmhärtighet och Tomas ”såg och trodde”, som Johannes, inne i graven. Varken Johannes eller Petrus tvivlade. Men Tomas gjorde det!
Det var sedan det andra apostlamötet! Tomas fick sticka handen i Jesu sida, där såret fanns, och han trodde allt. Jesus kommenterar: ”Saliga är de som inte har sett men ändå tror” (Joh 20:29). Är det inte ett ord för oss?
När detta hände var Judas Iskarios redan död, död för egen hand. Kan det finnas barmhärtighet för honom i mötet med Jesus och hans slutliga dom? Vi kan tro det om vi tänker på självmordet som ett olyckligt uttryck för ånger över sitt svek. Han kastade ju bort pengarna man gett honom.
Har Judas’ förtvivlan mött Jesu barmhärtighet? Ingen av oss kan svara på det. Jesus öppnade paradisets portar för den botfärdige rövaren på korset vid sidan om Jesu kors. Men han var inte en judasgestalt. Han hade begått ett allvarligt brott mot en medmänniska. Han måste sona för sin onda gärning i skärselden.
Det kan vi förstå som Guds och Jesu gränslösa kärlek för syndare. Han öppnar porten till paradiset men vägen går genom skärselden.
Vi har inget ord från Jesus om Judas i dödsögonblicket. Men under den sista gemensamma måltiden säger han med sin kunskap om Judas’ planer, ”Ve den människa genom vilken människosonen blir förrådd” (Luk 22:22). Vi kan bara förstå det så: ödmjukheten möts av barmhärtighet men högmodet av evig fördömelse. Skulle Jesus vara motsägelsefull? Bort det!
Kära kristna bröder och systrar i tron på Jesus den uppståndne och barmhärtige! Låt oss säga som den barmhärtige fadern som tar emot sin förlorade son, och tröstar den trogna sonen, ”nu skall vi hålla fest och vara glada för din bror var död men lever igen, han var förlorad och är återfunnen” (Luk 15:32).
Vi behöver alla Påskens mysterium för att komma i åtnjutande av Guds barmhärtighet för vår egen del och för att kunna hjälpa andra på deras väg. Vi sjunger i vårt omkväde (334, Cecilia): ”Detta är den dag som Herren har gjort, låt oss jubla och vara glada”. Det budskapet ska ni alla ta med er ut härifrån till världen, som längtar efter sin befrielse. Amen.
diakon Göran Fäldt
