Predikan 16 söndagen under året 2024

Jer 23: 1-6; Ps 23; Ef 2: 13-18; Mark 6: 30-34

Kära bröder och systrar,

Det ska komma en tid, säger profeten Jeremia, då nya herdar skall föra Herrens älskade folk i säkerhet så att ingen ska komma bort.  Vi får gärna tro att det är Kristi apostlar som åsyftas, eftersom en Frälsare var utlovad ända sedan begynnelsen.

När profeten Jeremia talar gör han det i Guds namn, som ett Guds språkrör. Han gör det klart för folket att inte alla herdar har folkets bästa för sina ögon och därför blir orsak till att ”fåren går vilse och skingras” (23:1). Profeten anklagar de bekväma herdarna. ”Ni har drivit bort fåren” säger han. Det är en mycket allvarlig anklagelse. De kommer att bli offer för sin egen försummelse. Istället ska Gud sända nya herdar. De skall vara Sanningens apostlar som inte är bekväma av sig.

Det är ju ett löfte. Då ska vi komma ihåg att löften är uttryck för verklig kärlek och omtanke. Att hålla ett löfte kan vara svårt men en plikt och kräver det bästa i personens karaktär. Inte ens det är ofta nog. Gud ger det som saknas. Det är därför löftena är så viktiga när en man och en kvinna firar bröllop och gifter sig. Kyrkan skulle inte kunna kalla äktenskapet mellan döpta oupplösligt om hon inte visste att Gud styrker med sin nåd.

Den här situationen känner vi igen. Det kristna folket är förvirrat och splittrat i så många olika frågor att de inte riktigt vet vad som är sanning och rätt. Människan är i alla tider, också nu, i en slags nöd. Vilka ska vi tro på? Vem talar med myndighet, som Kristus själv gjorde? Det är viktigt för alla! Vi måste kunna lita på någon på denna sidan av vår jordiska död. ”Du är Petrus och på den klippan skall jag bygga min Kyrka!”

Kära bröder och systrar,

Gud är den gode Herden. Hela psalmen 23 talar om Gud som den trogna herden som inte vill att någon skall lämnas kvar och överges utan finnas med och gå dit herden visar vägen. När det blir er tur att sörja någon som Gud kallat till sig, trösta er med psalmen om den Gode Herden! Miljontals människor har funnit tröst i orden ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig”. ”Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever” (23:6)

I Markus evangelium idag hör vi att Jesus stannar upp på sin väg, ändrar sin plan och ger folket sin tid. Markus skriver: ”Och han undervisade dem länge” (6:34). Det liknar den ”synodala vägen” som påve Franciskus påbörjat och som fortsätter i höst.

När han frågar biskoparna och kardinalerna, ”vad har ni talat med folket om”, agerar han som Jesus som samlade apostlarna omkring sig (Mk 6:30) och lät dem berätta för honom vad de varit med om. Särskilt ville han höra vad de ”hade undervisat om” (6:30b). Hade de undervisat om den Yttersta tiden, om den Universella domen då alla de döda ska kallas upp ur sina gravar?Därefter tog han apostlarna med sig till en avskild plats där de kunde vila sig lite och berätta vad de undervisat om.

Det är ju det viktiga som sker i Kyrkan idag: en dialog som har enhetens och kärlekens budskap som tema. Men med samtalen och friheten kommer också ansvaret för vad man säger och tänker. Alla är inte lärare, en är det, Kristus, alla är inte domare, en är det, Gud! I efesierbrevet säger aposteln om Kristus, ”Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa och så stifta fred” (2:15). Människan enligt det Gamla förbundet och enligt det Nya förbundet är genom Jesus nu en och samma människa, man eller kvinna – i en enda fårahjord – kyrkan – under en enda herde – Sankt Petrus efterträdare och Kristi ställföreträdare.

När Jesus undervisade folket ”länge” tog han säkert upp många frågor som vi känner igen. Hur ska vi leva vårt liv för att stå i kontakt med den Gode Herden? Hur förbereder vi oss till den sista tiden? Det måste vi ju förstå. Den tiden kan vara nu. Om den är nu, vad gör vi då inför Gud vår Skapare och Återlösare?

Det bästa vi kan göra är att lyssna till Jesus. Vid hans dop i Jordan av Johannes hördes Faderns röst: ”Du är min älskade Son, du är min utvalde” (Luk 3:22).

På berget Tabor, ”härlighetens berg”, som det kallas i Skriften, säger rösten från himlen som är Faderns röst: ”Detta år min älskade Son, Han är min utvalde. Lyssna till Honom” (Matt 17:5).

Kära bröder och systrar,

Vi är enade i en och samma kropp, Jesus, som levde, undervisade, led och dog för oss av kärlek till oss. Jesus är med oss, Han ”undervisar oss länge”. Vi lyssnar till Honom. Amen.

diakon Göran Fäldt