Predikan 1 söndagen i fastan 2023
1 Mos 2: 7-9, 3: 1-7; Ps 51; Rom 5: 12-19; Matt 4: 1-11
Låt er inte luras! Kära bröder och systrar, låt oss verkligen inte luras av djävulen!
Var och en av oss har en trons ökenvandring framför oss. Öknen betyder ensamhet, tystnad, hunger och törst. Det kan låta paradoxalt att söka en sådan öknen och att ta vara på nattens mörker. Varför skulle vi under tiden fram till Påsken vilja tukta oss själva och påbörja en så krävande vandring? De som vandrat ”vägen” som pilgrimer till Santiago de Compostella i norra Spanien och bett vid aposteln Jakobs grav, vet hur det påverkar både kropp och själ och att man många gånger är på väg att ge upp. Men de vet också att vandringen burit frukter som man saknat hemma. Vi kan gå så långt som att säga att vi har ett djupt liggande behov av öknen, natten, ensamheten, törsten och hungern. Tar vi det på allvar är vi redan mystiker. Menar vi något med vår vandring i fastetiden, får vi till slut ljuset, det sanna ljuset som är den Uppståndne Kristus.
Vi försöker leva inför Gud i vår mänskliga nakenhet och i förtröstan på Gud. Vi bejakar den dunkla natten. I den har vi inget annat stöd är just tron. Det är meningen med alla dunkla andliga nätter i vårt liv, att förstå tron. Att leva av tron, att förenas med Gud genom tron.
Den vandring vi vill börja inför den levande Gudens ansikte träffar oss mitt i hjärtat, i hela vår identitet som människor. Söker jag frälsningen? Vad är frälsningen? Kan jag vara utan frälsningen och ändå se Gud?
På den inre vandringen under tiden fram till Påsk får vi vara uthålliga och vara bestämda att fortsätta – mot ljuset i natten, mot svaret på vår bön, mot friden i tron på Kristus som aldrig lät sig luras av djävulen utan som var vänd mot sin Fader och som levde med den helige Ande. Varje angrepp från djävulens sida slog Han undan genom sin tro på Fadern och genom att lita på Faderns vilja att Han skulle besegra synden och döden genom att av fri vilja lida döden som är straffet för Adams och Evas synd i Paradiset. Paulus predikade för romarna och sade: ”Genom en enda människa kom 12synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade” (Rom 5:12)
Johannes av Korset kallar denna vandring mot den slutliga frälsningen ”Själens dunkla natt”. Om den natten skriver Wilfrid Stinissen en längre kommentar som han kallar ”Natten är mitt ljus”.
Hos Johannes av Korset – och alla andra vardagsmystiker – har förvandlingen ägt rum: mörkret har övergått i ljus och vi kan se vägen framför oss. Vägen mot det himmelska Jerusalem.
Måste vi då bli mystiker för att förstå vår Herres fyrtio dagar och nätter i öknen? Ja, det måste vi. Vi måste lära oss att leva av tron, genom tron och i tron på Gud. Gör vi det inte är vi lättare byte för djävulen som vill lura oss bort från Gud.
En evangelisk pastor i sydöstra Afrika ville visa sin församling hur man skulle leva en verklig fasta. Han började fasta som Jesus i fyrtio dagar och nätter utan mat och vatten. Alla beundrade honom för hans stora tro.
Var han som Jesus?
Nej, djävulen lurade honom att tro att han kunde göra det som Jesus gjorde och som vi läste om i evangeliet idag. Men pastorn kunde inte överleva sin ökenvandring i så sträng fasta. Han dog.
Djävulen hade lurat honom att tro att han var som Jesus. Hans tro var bara personlig övertygelse och han trodde att Jesus var människa som han. Det var inte den kristna tron och därför kunde djävulen få honom i sin makt.
Kära bröder och systrar, låt er aldrig luras! Tro på Gud och omvänd er men fasta inte för att imponera på andra.
Om ni använder stiftets bönbok Oremus finner ni en bön för fastetiden som kan vara till hjälp: ”Herre Jesus Kristus, du har sagt: jag är vägen, sanningen och livet; den som följer mig skall inte vandra i mörker utan ha livets ljus. Hjälp oss att vända om till dig och bli nya människor. Du är vår Herre och Mästare. Dig prisar vi i evighet”. Amen.
diakon Göran Fäldt
