Predikan 1 oktober 2022, minnesdagen för Sankta Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet

Predikan 1 oktober 2022, minnesdagen för Sankta Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet

Job 42, 1-3, 5-6, 12-16; Luk 10, 17-24

Varför känns det alltid skönt att återvända till lilla Thérèse? Skiljer hon sig på något sätt från Kyrkans alla andra helgon och kyrkolärare som firas traditionellt med bön om förbön hos Gud? Tänk bara på andra stora kvinnliga helgon och jämför dem med henne: S:ta Klara, S:ta Katarina av Siena, S:ta Birgitta av Vadstena, S:ta Faustina Kowalska, alla de stora vittnena som inte är karmeliter men ändå lika kontemplativa!

Är hon mer än de andra en förstående vän som alltid pekar mot Gud när vi verkar så hjälplösa för oss själva och andra? Hennes stora populäritet bland kristna av alla de slag får oss att tro det.

Tar man fasta på hennes budskap om den lilla vägen till helighet blir man på något sätt både friskare och klarare i synen på sig själv. Kontakten med henne har samma effekter som besöket hos den vänliga läkaren som ger sin lindring, inte bara genom medicineringen, utan genom sin uppmärksamhet och förmåga att lyssna.

Frågan är hur man ska få den där välsignade kontakten med Thérèse? Genom böckerna, genom hennes dikter och brev kanske, men också genom den andliga kontakten i bönen. I tankeboken med citat från Thérèse av Lisieux läser vi på dagen för hennes firande, som är idag: ”Min känsla är att min mission bara är i början. Jag ska göra Gud mer älskad på det sätt jag älskar honom och ge själarna min lilla väg. Det är min mission”.

Hon ansluter sig av hela sitt hjärta till S:t Lukas som gett oss Jesu egna ord: ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in” (18:17).

När vi i de filmade rapporterna från Ukraina ser människor som aldrig hann fly bort i de väntande bussarna utan blev kvar i de kalla, skadade lägenheterna eller i källare utan ljus och vatten, och ändå ser dem friska i sinnet och medvetna om sin situation, då ser vi också den stora välsignelsen av det andliga barnaskapet hos Gud.

När vi tänker på Jesu ord idag ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt” och sätter det i samband med tidens alla problem och med ett hotande kärnvapenkrig, då söker vi oss som förskräckta små barn till Gud vår Skapare och frälsare. Då spelar ondskan ingen roll längre. Den har sin tid men den skall upphöra för alltid. Vad vi alltid kan göra, och bör göra, är att ur Kyrkans rika förråd ta fram det ondas motgift, Kristi kärlek, och kärlekens teologer, Thérèse, Klara och Franciskus, helgon som förändrar världen.

Jesus själv har bara hunnit uttala orden om Satan för att Han sedan skall ”fyllas med jublande glädje genom den heliga Ande och utropa: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har Du bestämt” (Luk 10: 21).

Här ser vi att Jesus, som Faderns Son, inte blir förskräckt inför det onda utan jublar över att vara Son till sin Fader. De orden kan vi aldrig glömma och de upprepas ofta för oss i mässan och i läsningen av Nya Testamentet. Det är Kyrkans evangeliserande budskap till alla idag. Till det ska vi lyssna allt mer uppmärksamt för att övervinna vår bekvämlighet och tendens att tycka synd om oss själva.

Lilla Thérèses ord är en skatt som inte alla finner, men för dem som gör det, är det påminnelser om barnaskapet hos Gud som skänker oss inre frid, friskhet och klarhet, varje dag, även om det är en dag i skyddsrummet eller på sjukhuset. Vi måste vara beredda på allt och då visar det sig att Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet är en vän att lita på. Hon är en vän för alla okoncentrerade och självkritiska som är på väg att ge upp. För dem som är på gränsen till andlig likgiltighet är hon vän, syster i tron och i all sin litenhet, kyrkolärare!

                                                                                                                      diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.