Doppredikan När man bygger nytt – dopets kraft
Första Petrus 2: 4-10; Johannes 7: 37-39
Det finns två väldigt högtidliga händelser att vara med om när ett nytt hus ska byggas. Det är när marken utses och välsignas och det är takfesten när de som byggt har rätt att bli avtackade. Vad som sker mellan tiden för grunden och tiden för takfesten är inte förutsägbart. Och skönt är det! Tänk om allt skulle vara förutbestämt!
Så är det inte heller med dem som döps i vatten och helig Ande. Mellan dopet och Uppståndelsen i Kristus rinner livet fram som en ström. Det är där allting händer och vi kan inte veta vad det blir av det hela. Och skönt är det! Vi måste ta vara på varje tid för sig, barndomen, ungdomen, vuxenlivet. Allt har sin tjusning liksom allt har sina svårare sidor. Vi får njuta av årstiderna och röra oss i Guds vackra natur. Alltid detsamma, ändå alltid nytt! Och just nu är det sommar. ”En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar”, sjunger man i den kända sommarpsalmen.
Om vi visste allt som skulle ske skulle livet vara en fråga om ständig planering och organisation som skulle kräva alla våra krafter och hela vår dagliga uppmärksamhet. Nej, tack för allt det okända och oförutsägbara!
Gud ger livet som en gåva. Det dyker upp som de små blommorna på sommarängen. Men vilken glädje de ger oss, vilken lycka att få vara med och hjälpa till att det nya huset blir färdigbyggt. Kyrkan byggs av troende döpta människor. Det som håller upp den är Guds heliga bud som alla de troende vill följa.
Det är viktigt att man kommer till Guds hus varje vecka, varje söndag som är Herrens dag. Gud kallar, människan kommer och lyssnar. Gör hon det inte faller byggnaden ihop och brinner som den stora katedralen i Paris, Notre Dame. Hela världen såg lågorna som slukade taket och spiran. Notre Dame i lågor!
Det kan hända och det kan rättas till och räddas. Men människans själ får aldrig slukas av det ondas lågor. Därför finns dopet som skyddar och välsignar människan, hennes kropp och själ.
Vanliga hus behöver vatten och fjärrvärme. Det mänskliga livet behöver Guds nåd och närvaro och tryggheten i att höra hemma någonstans, i en familj, i ett samhälle, i Guds familj.
Drivkraften i alla husbyggen är energi. Drivkraften i allt andligt mänskligt liv är kärleken. Det hör till kärlekens natur att breda ut sig och finna nya vägar. Kärleken är alltid expansiv och kreativ, den är inte statisk och steril. Den lever därför att Gud är kärleken och varje levande människas kropp och själ är Guds verk. När nu barnen döps sker något i deras själar som ord inte kan förklara.
Men man ska se på dem och förstå att de har mött Gud som älskar dem. De kommer att bära ett sigill i hjärtat som säger, ”Jag är Gud som älskar dig. Kom till mig med din glädje och dina bekymmer när du får sådana. Lita alltid på mig!”
Med den rätta ledningen hemifrån, omtanken och gemenskapen i familjen, kommer nådens liv i de döpta barnen visa sig som något naturligt, fastän det är övernaturligt, och som en djupt grundad trygghet i livet. Den kristna familjen blir också ett ljus i världen. Gud till större ära och människor till uppbyggelse!
Kära döpta, bli det ni är, ljusbärare!
diakon Göran Fäldt