Jesus står framför den döva och stumma mannen. Han rör vid honom, andas djupt och ser upp mot himlen; gesten att Han alltid är i kommunion med Fadern varifrån all godhet kommer. I den här översättningen sägs det att ”Jesus andades djupt”, men i de ursprungliga texterna är ordet istället: ”jämrade” sig, eller ”stönade”… det är i den sinnesstämningen som Jesus ber till Fadern för oss. Jämrande ser Han och delar våra lidanden. Hans smärta över syndens konsekvenser, över människans lidande, över hennes elände…