Vilka är det kristna äktenskapets syften?
Svaret är kärleken och troheten mellan den döpta mannen och den döpta kvinnan och barn som, genom dem, skall födas och fostras som kristna.
Om makarna har skyldighet att få barn, vilken skulle då denna skyldighets karaktär vara och vilket dess ursprung? Är denna skyldighet på något sätt begränsad? Kyrkan har undervisat om äktenskapet i sintradition och sagt att äktenskapet är den egentligaplatsen för sexuellt samlag och att samlaget som ett av sina goda syften har att frambringa nyttt mänskligt liv.
I våra dagar och i denna tid fordras sannolikt ett ganska komplicerat argument, när man vill hålla fast vid det man hävdar. Här kan bara göras en första ansats. För de flesta verkar det dessutom egendomligt att tala om handlingars och institutioners syften eller målsättningar. Grunden för Kyrkans undervisning är emellertid att äktenskapet har vissa riktlinjer eller syften som de som gifter sig är skyldiga att leva upp till och att dessa syften hör till det goda i äktenskapet; målet är således ettgott, som äktenskapet skall hjälpa människor att både uppnå, förverkliga och finna glädje i.
Det kanske räcker att i det här sammanhanget noteraera att Kyrkan i sin undervisning av flera skäl säger, att äktenskapet har prokreationen som mål,
därför att barnen måste uppfostras i en stabil hemmiljö och tas om hand av både sin far och sin mor för att få en god utveckling; äktenskapet är således till lika mycket för barnens välbefinnande som för makarnas. Att då vägra ha barn skulle innebära ett vanhelgande av äktenskapets karaktär och syfte; det skulle innebära att man använde äktenskapet för något annat än för det som är äktenskapets naturliga och av Gud beslutade mål.
Varför har de katolska makarna och australiensiska läkarna Billings blivit så uppmärksammat, både inom Kyrkan och i flera icke kristna stater?
John och Evelyne Billings undervisning om kvinnans ägglossning som förklaring till graviditeterna och i förlängningen till den naturliga familjeplaneringen (NFP) godkändes tidigt av Kyrkan och erkändes av WHO. Kina inbjöd det australienska läkarparet att förklara ovulationsmetoden för den kinesiska folkhälsomyndigheten på 1990-talet, då Kina insett konsekvenserna av sin enbarnspolitik. Kina genomförde med makarna Billings hjälp en forskning om skillnaden mellan artificiella preventivmedel och ovulationsmetoden när det gällde oönskade graviditeter. Resultatet var till klar fördel för Billings metod. Graviditeter som uppstått trots spiral och andra kvinnliga preventivmedel var väsentligt fler än de som kommit till trots försöken med BOM. Det är alltid möjligt att missbedöma den fertila perioden och i sådana fall få en graviditet.
På den forskningsgrunden har Kina, och även Indien, erkänt Billingsmetoden som överlägsen andra artificiella metoder som också har kända biverkningar. Makarna Billings fick många utmärkelser och var också ledamöter i påvliga familjerådet, instiftat av S:t Johannes Paulus II. Med den kunskap makarna förvärvat och gjort känt bland tusentals par kan man säga att kvinnorna slipper ifrån obehaget och de mentala konsekvenserna av alla kvinnliga preventivmedel som till exempel spiral och p-piller. De kan leva fullt ut som kvinnor och bejaka sin kallelse som hustru och mor.
diakon Göran Fäldt
