september 2026

Paulus talar om att leva ”i världen som om vi inte levde av den”. Hans ord doftar frihet. Ett trotsigt oberoende av de makter som styr den här världen och lätt får makt också över de troende. Samma frihet hör vi i Charles de Foucaulds bön: ”Vad som än händer, tackar jag dig”. Ignatius av Loyola talar om ”indifferens” (indifferentia), en frihet som inte är likgiltighet, men beredskap att göra Guds vilja, ”vad som än händer…”

Det finns något djupt mänskligt i att Kyrkan inte vare sig kunnat eller velat glömma Marias födelsedag. Det vore ju att glömma den dag då ”räddningen för hela världen dagades”, som vi bad i kollektbönen. Men det tog tid att teologiskt ”förstå”. Först år 1854 var tiden mogen för att klargöra hennes ”utkorelse och fullkomliga renhet”, som ju firas den åttonde december, nio månader före denna dag, den åttonde september.

Paulus griper in med kraft mot den synd som Korinthierna blundat för och släppt in. En av de troende levde ihop med sin styvmor. Han menade sannolikt att hans ”andlighet” gjorde det likgiltigt vad han gjorde med sin kropp. Hans andlighet ställde honom över buden. Så tänkte gnostikerna - och gör det fortfarande.