augusti 2021

Paulus talar i Thessalonikerbreven om Herrens återkomst. Han kallar den ”Herrens dag”. Den skall komma som en tjuv om nat­ten. Peter Halldorf berättar någonstans om ett samtal där frågan om Kristi återkomst kom upp. Han undrade om någon trodde på den längre. Då utropade någon i gruppen: ’Jag gör det!’ Det var Gun­nel Vallqvist. För Benedictus och de monastis­ka fäderna är det inte enbart eller ens främst en fråga om en kosmisk framtid. Frågan byter tempus. Futu­rum blir nästan pre­sens. Kristus kommer redan här och nu.

Jesus talar i sin hemstad Nasaret, i synago­gan. Lukas beskriver därmed villkoren för att lyssna till Guds och Jesu ord. Den första reaktionen var fascination över ”de ljuvliga ord som utgick ur hans mun”. Men reaktionen går snart över. De menar sig re­dan känna igen honom som ”Josefs son”. De tror sig redan ve­ta vem han är. De kräver tecken och bevis. De tar anstöt i stället för att lyssna och tro. Kan den som de sett växa upp mitt ibland dem vara något me­ra än ”Josefs son”?

Födda på nytt. När vi hör Jesu uppräkning av allt ont som kan komma ur människans hjärta är det lätt att tappa modet. Den kusliga uppräkningen ifrågasätter den naiva tron på människans själv­kla­ra god­het. Men uppräkningen är obehaglig främst för att alla ändå känner igen dessa laster. De finns, och inte bara som udda undantag. Vi känner igen oss själva, om än inte i alla exemplen. Är det så illa ställt med människan? Vi anar behovet av adekvat hjälp. Det räcker inte med moraliska bud.

Den helige Augustinus hörde inte till dem som grävde ner sina talenter. Han hade många och han använde dem till fullo. Få personer har påverkat den kristna kyrkan som denne biskop och kyrkolärare. Han levde för sexton sekler sedan, men har kallats den första moderna människan. Hans självbiografi, Bekännelser, är inte alltid lättläst men det beror på hans filosofiska utvikningar och inte på att den skrevs för länge sedan. Också idag känner vi igen oss i hans ord: ”Du, Herre, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt, till dess det finner vila i dig”.

På den heliga Monicas dag hör vi aposteln uppmana de kristna i Thes­salonike att ”hålla sin kropp i helgd och inte utelämna den åt lidelser och begär som hedningarna, som inte känner Gud”. Det är en träffande beskrivning av den heliga Monicas´ son den helige Augusti­nus före hans omvän­del­se. Han levde i många år med en kvin­na och kunde inte tänka sig att avstå från samlivet, trots att han med sitt för­nuft hade förts till kristen övertygelse. Hans kamp för att över­vin­na sina kropps­liga begär blev lång och hård.