Vad säger oss de låga födelsetalen?
De säger oss att framtiden är oviss. Det är ett nytt inslag i samhällsdebatten som redan länge varit upptagen med klimatförändringen och ekonomiernas inriktning mot en ny form av krigföring och med omnämnande av kärnvapen. Mot den bakgrunden kan de låga födelsetalen uppfattas som en lugn och icke våldsbetonad utveckling. Men dess långtidseffekter är både oroande och allvarliga eftersom de berör allt vi är och har. Förskolor läggs ner. Trygghetsboende för de äldre planeras överallt.
Det finns inte några nu kända åtgärder för att styra födelsetalen. Det i sig är oroande och gör framtiden än ovissare.
Det första vi måste försöka förstå är förändringarna i de orsaker som ligger i familjebildandet och viljan att förverkliga det uppdrag Gud ger mannen och kvinnan i äktenskapet och som vi som kristna uppfattar som en kallelse.
Sekulariseringen, religionens tillbakagång i det vanliga livet, har visat sig vara en visserligen fredlig omstöpning av hela samhället men som egentligen är revolutionär och omvälvande. De totalitära staterna, som alla misslyckats, ville att staten stod för allt, också själva meningen med livet. Det accepteras inte längre.
Många unga, ofta män, konverterar eller återvänder till sina kyrkor, söker sig till tron, men tänker de gifta sig? Många tar emot vuxendopet, men vad händer sedan? Är konversionerna också en flykt från det kristna äktenskapet? Från flerbarnsfamiljer?
Vad har då hänt mellan man och kvinna i synen på äktenskapet och familjen? Vad har hänt med kärleken? Har den förlorat sitt mål och sin kallelse?
Jesus ställer frågan om det skall finnas någon tro när Han kommer tillbaka. Vi kan fråga oss: ”kommer det att finnas någon verklig kärlek – vid tidens slut?”
Det är kärleken mellan mannen och kvinnan som utgör basen för de gifta som förenas i ett samtycke till liv och barn. De skall vara ”ett kött”, som Skriften säger, och de skall vara varandra obrottsligt trogna och de ska fostra sina barn som de lovar vid barnens kristna dop. Dopet är inte bara en namngivningsceremoni utan ett dubbelt ansvarstagande, dels för barnens skull och dels för de äktenskapliga relationernas skull. Kyrkan har alltid betonat familjernas betydelse och gör det fortfarande. Det framkommer vid varje dop.
Men – och det hör till förklaringen till de låga födelsetalen – mannen och kvinnan påverkas av så många andra begrepp och åsikter som människor i samhället förmodas mer eller mindre frivilligt ansluta sig till. Vi ser då till exempel att många kvinnor till och med säger nej till att få barn, och om de vill ha barn så kommer denna önskan på andra plats efter satsningen på en så kallad ”karriär”, det vill säga en oberoende ekonomisk livsstil. Det har i praktiken det fulla samhällsstödet.
Vi ser också att familjebegreppet inte längre handlar om en man och en kvinna och barn utan om olika sorters föreningar mellan samkönade och mellan flera män och kvinnor utan avsikter att vara trogna hela livet – en genomförd polygami. Det kan inte vara i harmonin med den gudomliga skapelseplanen. Men alla har alltid rätt till den mänskliga värdigheten.
Kan vi kalla vad vi har en kristen civilisation? Definitivt inte. Vi vet vad vi hade men inte vad vi kommer att få. Vi vet inte om de låga födelsetalen vänder upp igen till samhällets självbevarandenivå. Vi måste lära oss att leva med ovissheten.
diakon Göran Fäldt
