Quo vadis, Domine? frågade Petrus

Quo vadis, Domine? frågade Petrus

Som kristna är vi flyktbenägna. Det var Petrus också när han ville undgå kejsar Neros förföljelser. Enligt legenden möter han Kristus vid Roms stadsport och frågar honom vart han är på väg, Vart går du, herre? När Jesus svarar att han ska gå tillbaka till Rom för att korsfästas igen, vänder Petrus om på sin flyktväg och går tillbaka för att korsfästas för sin tro och sitt vittnesbörd också han. Var står vi själva inför tidens utmaningar. Det är en ödesfråga! Vart är människan på väg? Har vi redan mött HAI?

Ny utbredning konstateras av Homo Artificialis Intelligentia (HAI) som livnär sig på proteinrika virus och bakterier utan behov av sexuell fortplantning. De delar bara på sig. De behöver ingen ledningsgrupp. Alla gör alltid samma saker. Det finns inga konflikter, bara tillväxt.

I ett vägval måste man se till de sammanhållande krafterna som under så lång tid klarat av katastrofala bakslag och kommit tillbaka, till och med bättre rustade och med förmåga till försoning och osjälviska insatser. Men hur ser det då ut nu om vi vill vara klarsynta? Har vi fastnat i ett ekonomiskt och socialt ekorrhjul? Vad vill de unga?

Färre unga gifta kvinnor som vill ha barn, och fler äldre kvinnor som föder ett eller högst två senare i livet, ger också färre män. Utan män som vill vara pappor, färre kvinnor och ännu färre män. Det säger oss de låga födelsetalen. Var det så neanderthalarna försvann? Kanske, men vi är inte förutbestämda till självutplåning. Historikern och ekonomen Arnold J. Toynbee (1889 - 1975) studerade civilisationerna och såg i dem en återkommande växling av uppgång och nedgång.  En av hans slutsatser var det skrämmande påståendet att ”civilisationer dör av självmord och inte av mord.” Den kände författaren till Rosens namn (Il nome della rosa, 1980), Umberto Eco (1932 - 2016), har under intryck av världskrig, folkmord och rovdrift på naturen föreslagit att mänskligheten borde begå kollektivt självmord. Det har han naturligtvis inte menat men han har pekat på konsekvenserna av historiska händelser som han iakttagit med en förfäran och som delas av många i vår tid.

Det finns emellertid andra tecken på just en självförstörande verksamhet: tankarna på läkarassisterat självmord, eutanasi inom vården och aborter som en grundlagsskyddad rättighet dyker upp med jämna mellanrum. Människor blir avtrubbade av den ständiga upprepningen.

Varken Toynbee eller Eco har kunnat föreställa sig sådana politiskt genomförbara lösningar på en del av människans problem i nutiden. Som katoliker vet vi att det är fel väg. Vi som katoliker är också redan förvarnade genom flera Mariauppenbarelser, Fatima, Lourdes.

Vi har fortfarande tiden och möjligheten att resa försvarsmurar mot annalkande angrepp av ren ondska. Vi har Kyrkan. Den kyrka Kristus grundade är ett förbund med Gud den Allsmäktige. ”Dödsrikets portar skall aldrig få makt över den” (Matteus 16:18), säger Kristus. Det är vårt hopp och det är vårt mänskliga budskap till våra bröder och systrar i en av alla krig och förstörelser hotad värld. Att situationen är allvarlig för människan framgår av ett nytt dokument från Vatikanen som nu (4 mars 2026) godkänts av påve Leo och där det bland annat står, Den mänskliga familjen befinner sig för närvarande under 20:e århundradet i en situation så radikal på grund av vissa frågor att den hotar hennes själva existens, så som vi uppfattat den hittills”.

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.